Aftonbladet – 26 oktober 1847, sida 2

lag, som egde rum den 20 dennes, i afsigt att illvägabringa en opinionsyttring för skolrefornen. Hrr tillställare skola äfven till middagen nbjudit flera af ortens riksdagsmän, för att delaga i opinionsyttringen. Det vore önskvärdt m detta exempel vunne en allmän efterföljd å ndra orter, äfven uti de öfriga af landets vitalrågor. — Om det behöfdes något ytterligare exemel för att ådagaligga det redan förut kända örhållandet huru lätt regenterne i sin upphöjda tällning förledas till en misstagen inbillning om felbarheten. af deras styrelsesystem, samt om olkets belåtenhet dermed, så lemnar utan tvifvel Frankrikes historia för de sista 47 åren ett ådant af så lärorik art, att det icke nog kan vehjertas. Konung Ludvig Filip är en man med ganska vanliga egenskaper. Hans strängt regelbundna och måttliga lefnadssätt, hans ordningssinne och rbetsamhet, hans välvilliga och godhjertade sarakter, hans ömhet för sina barn och sätt att efva i deras krets, i förening med en själscraft, som blifvit stärkt under motgingens dasar, göra honom till en föresyn i hvad man vanligen förstår med borgerliga och familjedygler. Den Franska nationen hade då allt skäl utt vänta det en sådan man, af folkets armar apphöjd på thronen, äfven skulle motsvara folcets förhoppningar genom att framstå såsom en nförare för tidens ider och de populära reormerna; cch man kan utan öfverdrift säga, Itt kanske aldrig någon konung vid sitt tillräde till regeringen varit i mera gynnande förnållanden än han då var, för att kunna med vemotståndlig kraft föra mensklighetens sak ramåt till seger emot den politiska absolutismen och sandra mörka makter. Sällan hafva ock några förhoppningar varit större än de, hvilka Fransmännen gjorde sig år 4830 på grund af len utsedda regentens föregående yttranden och valfva löften; och detta storsinnade folks enthusiasm jemte hela verldens beundran och bifall hade blifvit den belöning, som tillfallit honora på köpet, om han i detta hänseende rätt uppfattat sin roll i tidehvarfvet. Men den dynastiska politiken eller det kortsynta begäret och otåligheten att utan dröjsmål blifva af de kära bröderna och kusinerna, såsom furstarre kalla hvarandra sins emellan, upptagen i deras förbund, och att få sin familjs arfsrätt erkänd, hvilket icke sker utan vissa dyrköpta beting, var starkare än den ädla ärelystnaden att förvärfva samtidens och efterverldens tacksamhet för en slutlig seger åt rättsillståndet äfven i politiska förhållanden; och derföre har man äfven sett Ludvig Filip småningom alltmer vända sig ifrån folket och de liberala grundsatserna inpå den gamla furstepolitikens stråt. Det han visst ej nekas, att åtskilliga goda författningar och lagstiftningsåtgärder i Frankrike blifvit vidtagna sedan år 418530, under regeringens medverkan eller på dess föranstaltande; hvaribland synnerligen måste nämnas omfattande åtgärder för inrättande af folkskolor. Men allt detta har synbart skett under ledningen af den gamla monarkiska maximen, att visserligen något bör göras för folket, men ingenting genom folket; ty de politiska reformerna, synnerligast valreformen, hafva under samma tid städse från regeringen rönt ett ihärdigt motstånd. Efter all sannolikhet har konungen härvid befunnit sig i en fortfarande illusion. Hurudan en regent än må vara, saknar han aldrig omkring sig ett parti, som berömmer hans åsigter och system. I Frankrike har delta parti dels bestått af den rikare bourgeoisien, dels af en skara embetsmän, hvilka, med uteslutande af den större delen af landets befolkning, ensamme tillsatt deputeradekammarens ledamöter; och regeringen har i följd deraf haft en ständig öfvervigt eller majoritet i kammaren för sig. Häraf synes äfven hos konungen hafva uppstått den föreställningen, som, enligt hvad historiens vittnesbörd gifver vid handen, är det farligaste af allt slags sjelfbedrägeri, att allmänna tänkesättet bland nationen i det hela eller den delen deraf, som förtjente något afseende, i sjelfva verket vore tillfreds med det närvarande systemet, att behofvet af en representationsreform icke funnes till, och att fordringarna på en sådan reform egentligen endast härledde sig från jurnalismens skrik och begär att göra uppseende. Effekten af detta föreställningssätt har varit ett fortgående på den impopulära banan, som åter haft till följd statsutgifternas successiva stigande midt under freden, till en höjd, som nationen knappast kan bära, behof af nya statslån, allmänna kreditens försvagande, och ARR —Å AA L