Aftonbladet – 23 oktober 1847, sida 3

tröttsamma fröken; vill ni, vill du uppfylla min begäran ?, Af bjertat gornar, svarade Elisabeth, som började känna sig dragen till den öppna, okonstlade flickan; de ot är alltid kärt för en främling att mötas al välvilja och förbindlighet. Åh, främlingar stola vi icke längre blifva för hvarandra, det känner jag redan på mig så allvarsam och förståndig du än ser ut och så barnsl:g och obetänksam jag än må förefalla dig, men — visdomens dagar varda nog kommande,, deklamerade Thorborg med s:or pathos; jag fyller till våren mitt nittonde år., Vi äro då lika garclax, anmärkte Elisabeih; men elj st gör lynnet vida mer än åren.n Alit-å redan en pique; oändligt ovligeradl skrattade Tnorborg. Alltid får jag höra mit lät:sione, det vill siga mitt lätta sinne, mig förevi as, mea olyckligtvis är det alldeles sam tt slå vatten öfver vissa djur. Apropos, du bar ja aldiig sett din goda moster förr? Nej; men hvarföre sade du 2 propos? frågade Elisabeth Icende, nästan emot sin vilja. ÅCk, gör nu förellt i verlden inga Ohyggliga slutsatser, kära Elisebeth, ty j:g kom bara shåg hur outtröttligt den förträffliga tant Angelique söker aftvå mina fel och brister. Det år, minsann, hvarken hennes eller bonne Amelies skull, om jag ej är fläcifri som en nystruken prestkrage.n Lefver icke din mor? frågade åryo Elisabetb. Jo, Gud ske lof, det gör hon visst; men mamma är hofmästarinna has den sjukliga enkedrottningen och kommer nästan aldrig ifrån