Aftonbladet – 23 oktober 1847, sida 3

att han vid sista svåra eldsvådan här i Stockholm, som du troligen hört omtalas, störtade sig in i ett brinnande hus för att rädda en fatiig qvinna, som alla andra gåfvo förlorad, och lyckades äfven ganska riktigt i sitt djerfva företag, men blef sjelf så illa bränd och skadad dervid, stt han ännu är sängliggande af sår och kontusiouer. H.n var, sanningen att säga, en rätt vacker karl förut, men jag fruktar att han efier den betan får behålla mer än ett vanställande ä:r. Vet du hvsd, inföll Elisabeth med liflighet, tin brors handling var så ädel, att det som du kallar vansällsnds, skulle i mna ögon ndast mer försköna ho: om., Hör man bira, hvad du och ban tala gudomligt lika, det måtte komma att bli en förtjusanee sympati; men de der stora filantropiska ideerna gå alldeles wiöfver mitt lila förstånd, ty jag k:n omöjlg n tycka alt ett ansigte är l.ka veckert, om t.ex. näsan är borta eller tänderna utslagna, den förra må nu ha försyuonit för en fi ndes sabelbugg, eller de sednare sprungit vid frälsningen af ett menniskolif.n Elisabeth skratiad, och de begge nya vännerna sällad: sg åter till den öfrisa ungdomen. (Forts. följer.) PS — Nsligen uppgräfdes vid Raucbenberg, nära Wupperfloden, der grefve Firstenberg låter bygga ett qvarnverk, skelettet efter ett antideluvianskt jättedjur, sannolikt en mammbuth; men genom folkets okunnighet blef det intressanta fyndet skingradt och förstördt, så att enligt en underrättelse derifrån, en dast en tand skulle blifvit tecen i förvar.