RM Pr IR ULER ta sparsamhet, detta exempel visar sig alltid utan I verkan. Om icke denna verkan tvärtom sällan förfelas, och om icke trefnad, välmåga och belåtenhet bo i sådana hus? AG (Forts.) LZ — Helsingfors. tidningar för d. 435 dennes meddelar följande berättelse om ett hafsvidunder, som blifvit sedti fjärden utanför nämnde stad: Nedanstående af ögonvittnen meddelade händelse är icke utan sin märkvärdighet, och för dess sanniogsenlighet tror sig redaktionen kunna ansvara. Thersdagen d. 46 sistl. Sept. på e. m. begaf sig en fisksump på väg från Hiriala holme vester om Helsingfors på återvägen till denna stad. Luften var mild, himlen halftlar och hafvet nästan fullkomligt lugnt. Man färdades alltså roende. I båten befunno sig studeranderne Sauren och Ignatius, fiskaren Wahlberg, en huskållerska och en gosse om 42 eller 13 år. Komne ut på fjärden mellan Esbo Löfö och Melko holme, hvarest öppna hafvet ligger på, varseblefvo de resande ett stycke ut på fjärden, åt hafvet till, en mörk massa, till utseende lik ett flytande fastage. I tanka att det vore vrakgods, som kringdref i sjön, ändrade man kurs och rodde fram mot föremålet, för att se hvad det egentligen var och om något möjligen vore att derifrån berga. Klockan var inemot 7 på eftermiddagen och man hade följaktligen nära nog full dager ännu. Man närmade sig alltmer det svarta föremålet, som tycktes orörligt hvila på vattenytan, och kom det på omkring 4 famnar nära, utan att dock kunna inse hvad man hade för sig. Nu inträffade det sällsamma, att, ehuru båten med sakta rodd framskred, man likväl ej kom föremålet närmare, hvaraf man s!utligen insåg, att detsamma äfvenledes var i rörelse och framskred undan båten. Den gamle fiskaren kände sig härvid underlig till mods och menade: nog är det bäst att vi fara vår väg och det der får fara sin vägp. Hvarpå man i sjelfva verket åter började styra åt staden till. Man hade ej hunnit långt i denna ändrade kurs, då fiskarens yttrade anmärkning, att det vore en ond synp, gaf studenterne anledning att åter styra mot föremålet, för att öfvertyga fiskaren, det man ej hade sett något öfvernaturligt. Man nalkades nu åter på samma distans, men icke närmare, hvarpå studeranden Saurån aflossade på det förmodade otyget sin hagelbössa. Omkring en minut efter skottet förblef allt stilla och krutröken hade redan, lik en lätt sky, bortsväfvat, då plötsligen hafsytan råkade i stark rörelse och den hittills icke särdeles stora svarta massan höjde sig öfver vattnet, till en längd af hvad man pröfvade minst 60 fot, samt började skyndsamt framskrida i riktning från båten utåt Melko yttre udde. Båten hade kommit istark guvgning och bestörta öfver den oväntade synen, hvilade roddarne på årorna, under det att den oformliga simmand2 massan allt mera aflägsnade sig. Med ögat följde man nu vidundrets rörelser ungefär 10 minuter, hvarefter man såg det stadna, besinna sig ett ögonblick och med någon svårighet vända samt hastigt åter framskrida i riktning åt båten. Ny bestörtning uppstod då.i denna, särdeles vid fiskarens naiva uttryck när odjuret stod stilla: att det vore hela Ryssholmen. Man grep till årorna och rodde af alla krafter mot närmaste land, som var Adholmen, hvarifrån man dock var en half sjömil aflägsen. En fisksump är, som man lätt kan föreställa sig, icke den mest lättrodda farkost, och hade den än varit det, skulle den likväl i snabbhet ha vida öfverträffats af vidundret, som med stor hastighet nalkades allt närmare. Slutligen var det föga mer än omkring 4 famnar aflägset — samma distans, som man förut iakttagit. Den yttersta fruktan grep då gossen, som nedkastade sig på båtbotten och drog en kappa öfver hufvudet, medan gumman likaså högeligen beskifvade sig. Man varseblef nu ock ett godt stycke från den långa mörka massan en annan ljusare höja sig öfver vattenytan. Detta kunde ej vara annat än det ofantliga djurets stjert. Båten syntes i sjelfva verket förlorad. j Men på den uppgifna distansen stadnade hafsmonstret, och båten fick ett försprång. En stund derefter nalkades det åter, men kom ej nu heller! närmare. Detta fortsattes flera gånger. Slutligen hann båten upp på en klippa under Ådholmen, det förföljande odjuret fann sig komma uti för grundt ! vatten och stadnade ånyo. Det svall, som härvid förorsakades i vattnet, liknade det af ett stort ångfartyg, och, ehuru skymningen redan inbrutit, såg man en mäktig vattenmassa forsa framför dess gap. Samtlige båtfärdare kommo Ilyckligen i land tilll. klippan och tillbragte der natten. Men i hvarje dödsjö, som under nattens mörker plaskande hvälfde mot stranden, trodde sig gumman höra det fruktansvärda hafsodjurets brusande antåg. Följande morgon fortsattes färden till staden, utan att något ovanligt syntes på fjärdarna. Ovilkorligen hade man vid anblicken af dettal: djur erinrat sig de många sägnerna om stora sjöormen, så ofta sedd vid Norges kuster. Men utom det att djurets rörelse här syntes jemnt framskridande, utan spår af denna bugtande och vågformiga slingring, som i alla berättelser om hafsormen omtalas, synes stjertens horizontala läge, när den varseblefs, djurets tröghet i vändningen samt ännu mer den anmärkta vattensprutningen häntyda på en hvalfisk — måhända en af de större bland dessa hafvets jäctar. Om tillförene någon individ af denna djurart visat sg i Östersjön och Finska viken, är ! oss obekant, och sanningen att säga, har man svårt att förstå, huru en hval lyckats praktisera sig belskinnad in genom de trånga, grunda och tätt befarna passen vid Öresund och Bälterna. Skulle likväl tillvaron af en så sällspord gäst här bekräfta sig — och förr eller sednare måste den göra det, om den eger grund, ty ut hittar väl djuret kneppast samma väg — så återstår blott att antaga, det hvalen under ifrigt förföljande af någon sillstim inkommit genom sunden. Man finge dåäfven antaga, att strömmingsstim lockat djuret upp mot kusterna och att möjligen den i sumpen förvarade fisken lockat det att förfölja båten. Norrköping d.. 9.04: ober. Rörande förloppet vid profplöjningen på Marieborg förliden onsdag, hafva vi följande att meddela: Sedan dagen förut, å en vidsträcktare tvåårig klöfvervall, passande plogstycken blifvit utstakade, började sammanträdet onsdagsmorgonen med några ord af hushållningssällskapets ordförande, hr baron och landshöfdin en Palmstjerna, samt ett föredrag af sällskapets