Aftonbladet – 23 oktober 1847, sida 2

offentliga förströelser. om hon kunde, och att man mera sällan fick höra hennes träffande anmärkningar och omdömen. Åter var en tid af några månader tillryggalagd då friberrinnan erhöll ett bref från sin flere år äldre och barnlösa syster, amfralskan Adlerfels, deruti hon föreslog Eisabeth att komma och tillbringa ett år ho; dem i Sverige. Flickans åtrå att besöka moderlandet, hvilken en tid hade gifvit vika för kärleken, vaknade efter Axels död med förnyad styrka, och hon hade, alltsedan, drömt om möjligheten att få resa dit och träffa sin frände den unge majoren, som för henne hade vunnit ett eget intresse genom sin vänskap och omsorg för den älskade aflidne. Tantens anbud uapfyllde således både hennes och modrens lifligaste önskningar, och den sednare b:slöt att åtfölja sin dotter på den långa färden. Den tiden hade ej ännu ångans mäktiga kraft hastigt och beqvämt närmat fo!k och land till bvaran ba. Ea öfverfart från Finland till Stockholm, eller tvärtom, var kanske mer för våra förfåder än en liten Justtur till England eller så för oss sjelfva. Resan gick alltså långsamt och besvärligt för de båda fruntimren, hvilka, åtiöljda af en talrik betjening, äntligen i medlet af Augusti månad ankrade på Stockholms redd. Båten utsatte genast, och inom kort beträdde Wendela åter sin fädernejord, sin födelsestad, der allting efter så mångårig frånvaro syntes henne nytt och förskönadt. Amiralens egde och bebodde ett stort säteri uti skärgården, kalladt D5ynis, man tillbragte emellanåt långa tider i