Aftonbladet – 22 oktober 1847, sida 3

)DEN FILANTROPISKE DISRAELIS, NYASTE ROMAN: TANCRED, OR THE NEW CRUZADA. Den politiske israel.ten Benjamin wIs: aelis nya verk är bott första kapitlet af en roman. Val fyller det tre vanliga bend, och är enligt bruket indeladt i böcker och kapitel; men så vidt den ozafslutade berält-lsen når, låter dess innehåll ändå antyda sig helt kert. En engelsk yngling af dlig börd och med ett sinne Jika högt som hars börd, men oförmögen att i sitt hemland upptäcka hvad som är pligt, hvad som är religion, hvad han bör göra och hvad han bör t:0o, beslutar att söka orakelsvaret på dessa frågor i uppenbarelsens och ingifvelsens land, vid porien tilt den heliga grafven; han reser för detta ändamål till Jerusszslem. Vid slutet af tredje bandet är han imedlertid lika klok som i det första; och romanens läsare befinna sig i samma belägenhet, så vidt de neml:gen väntat visdomen på samma sält som romanens bjelte; frågorna äro ännu olösta. Och derpå är ej att undra, ty mon får alldeles icke veta från hvad håll el:er från hvem, som lösningen egentligen skulle komma. Visserligen kan författaren till Vivian Grey icke frambringa något poetiskt verk, som saknar kraft, fintlighet, qvickhet, glans; äfven i Tancred återfinnes allt detta, huru utspädd berättelsen i det hela än är. Författaren lånar här stundom penseln af Robert, Orientens eldige målare, och förer den märstaren värdigt. Se bär t. ex., i några få drag, bilden af en het sommardag i den heliga staden: Intet menskligt väsen är synligt utomhus, mer än de turkiska skyltvakterna. Det är midt i sommaren; men inga ord, ipgen erfarenhet från andra orter, kunna gifva något begrepp om hettan under Jerusalems rötmånad. Bengalen, Egypten, Nubien till och med, är ipgenting deremot. I dessa länder fioner man floder, träd, skugga, vindfläktar; men Jerusalem under högsommaren är en stad af sten i ett land af jern, med en himmel af koppar. Sjelfyva den glindrande dagern ö:ver detta landskap är förskräcklig. Man har läst sagan om mannen, som hade förlorat sin skugga; men här är en verld utan skugga. Dylika bjerta målningar slingra sig öfverallt igenom boken, och jemte dem mästerliga utkast af det vilda beduinlifvet, af scheikers läger och emirers palatser, af Lebreiska bjeltinnor och syriska landskaper; två hela band äro upptagna af österländska bildgrupper. Första bandet handlar dock om England och engelsmän; men för att väcka vedervilja mot land och folk, och komma den engelske läsaren att rodna af blygsel öfver all den tomhet och dårskap, som trängas inom den lilia öns kuster. Z Mr dIsraeli är, som hela verlden vet, en så kallad tendensförfattare. Det är verkligen skada. Om han ville skrifva af sitt hjertas fullhet utan annat syfte än att roa menniskorna, som alltid så gerna låta roa sig af berättelser, då skulle han sannolikt göra sin talang mera rättvisa och sig sjelf angenämare för den Jäsande verlden. Poesi, med andra