Aftonbladet – 21 oktober 1847, sida 2

— Aftorbladet har meddelat ett par insända artklar, riktade mot ett väckt förslag om fest aflöving för presterskapet i hufvudstaden medelst bevillnirg. I dag meddelas bär nedan åter en irsänd artikel öfver samma ämne, dels emedan frågan är af vigt att få utredd, dels också emedan artikeln vidrör några andra intressanta punkter af vårt tixeringsväsende. Red. bör imedlertid nämna, att den anser Insändaren icke vara alldeles fri från misstag eller ensidighet i ett af de argumenter, som anföres till förmån för det frivilliga löningssättet, nemligen att presternas inkomster derigenom alltid komme att rätta sig efter graden af deras förtjenst om embetets värdiga uppfyllande; ty det kan icke precist nekas, att en sorts lycksökeri inför de rikare ganska väl kan bedrifvas äfven från prestens s:da, för att skaffa sig inkomster, samt att mon ej alltid kan bestämdt antaga, att den prest, som mest vårdar sg om de fattiges och den stora massans i församlingen välfärd, den ardeI:ga eller verldsliga, just alltid är den som får de största påskpengarna, hvilta deremot ej så ällan bero af vissa yttre lyckliga gåfvor och någon gång af ett angenämt savoir vivre i sällkapskretsarna. Det synes oss vara denna omstävdighet, som Insändaren i Allebanda, icke utan säl, velat påjreka. Med denna lilla reservation meddelas den insända artikeln här nedan: I anledning ef uppsattsen i Dagligt Allehanda den 6 dennes: Om reglerandet af presterskapets löner. I denna uppsatts påstår författaren, att denna förestagna lönereglering vore den erda fullt 1ationelia. Ins. tviflar på riktigheten af detta så bestämds gjorda påståendet, och tycker sig finna skäl för detta tvifvel i förl. egna ord. Han lärer funnit någonting motbjudande i ins. uttryck: prester med en aktningsvärd vandel, emedan han, i en föregående uppsatts, förändrade det till prester som varit omtyckta; han säger nu: Hvad denna aktningsvärda vandel vidkommer, så kan man dervid fästa olika begrepp. Vi hafva sett prester hedrade gerom sånger och måltider, hvilkas rykte ingalunda varit öfver klander.n Aildeles riktigt. Vi hafva i tidningarne sett utdrag ur Kämnersrättens domar, och äfven handlingar från andra myndigheter, som fullständigt bevisa att åtskillige af våra presters rykten varit klandervörda; och vi veta med säkerhet att prester funnits, som sysselsatt sig med helt andra göromål än de presterliga, ibland annat med småsedelsskrifning för privatbankerna. Med kännedom af allt detta måste det billigtvis förvåna att samme man kan komma frara inför en upplyst allmänhet med det påstående, att det nya lönesättet, som bestämmer lika stora inkomster för dem som arbeta och dem som i embetet ingenting uträtta, för de klandervärda som de vördade, är det enda fullt rationella. Vid såväl civila verken som militären finnas extra arfyoden för dem som med mera nit arbeta; och sportlerna försvinna alltid för dem som uraktlåta sina skyldigheter. Ett så rättvist förbållande skulle efter det nya lönesättet för presterna komma att upphöra. Med det nuvarande lönesättet är förhållandet så, att vänskapen frivilligt och aktnvingsfullt aflemnar bidrag, understundom i rer än tillräckligt mått åt dem, som med en aktningsvärd vandel och nitiskt uppfyllda pligter hafva bevisat, att deras predikningar ej varit en klingande malm och en ljudande bjelira. De nådegåfvor, som förf. omnämnt, hafva endast de klandervärda erhållit. Också se vi under detta så kallade skandalösa lönesätt prester som till och med på gatorna stadna, samtalande med de betungade och tröstande dem. Alla desse aktningsvärde hafva aldrig, ins. veterligen, klagat öfver att de i brist af tillräckliga, bestämda löner, ingenting kunnat uträtta ); aldrig hafva de visat undfaltenhet der den ej varit på sitt rätta ställe. Hvem kommer ej ihåg: Domsbasun på Sionsberg, Trängande igenom ben och merg. Endast de, med de klandervärda ryktena, som sökt att göra sig omtyckta af de rika och mäktiga, hvarföre de erhållit mer missaktning än inkomster, haf:) Biskop Lehnberg sade i sin afskedspredikan: jag tackar er; ej så mycket för edra gåfvor, min erkänsla är nog derför, men för den vänskap ni visat mig. FETTSYROR OR RR ESKA STSETA NRAE nES