Aftonbladet – 18 oktober 1847, sida 3

hustru — fast det kunde jag ändå inte riktigt förlåta, tillade han, något förvirrad. Och nu hoppas jag,, sade Toames (ty vi måste fortfarande gifva honom detta namn), att ni ej längre uppskjuter min sällhet. Hålll sade Winifred med allvarsam värdighet. Jag frikallar er från ert löfte. En snickares dotter är icke passande parti för en pär af Frankrike.n Om min rang skall köpas med förlust af er, Winifred, så afsäger jag mig den, utropade Thames. Ni vill väl ej beröfva den allt värde i mina ögon, tillade han, under det han tog benne i sina armar och tryckte henne till sitt bröst. Må då er vilja ske !, svarade Winifred. pMina läppar kunna ej förneka hvad mitt bjerta redan bifallit.n Nu, min far — er välsignelse, ert bifall?, ropade Thames. Ni har beggedera, svarade Wood, med djup rörelse. Jag är för mycket hedrad — för mycket lycklig genom denna förbindelse. O att jag skulle lefva till den dag, då jag blef svärfar åt en pär af Frankrike! Hvad skulle min stackars hustru säga nu, om hon kunde komma till lif igen? Ack, Thames! — mylord — herr markis! ville jag säga — ni har gjort mig till den lyckligaste, den stoliaste menniska på Jjorden!v Några dagar efter denna händelse, en klar, vacker Oktobermorgon, ringde klockorna i Willesdens gamla grå kyrktorn en glad melodi. Hela byn var församlad på kogården. Unga och g voro FKlidda i cin granhaste hög