Aftonbladet – 18 oktober 1847, sida 3

så djupt beklagat. Så snart han nu hade läst det, lät han af bestörtning brefvet falla ur sin hand. Winifred tog snart upp det. Ni är inte Thames Darrell längre, sade hon, efter att hafva i hast genomögnat brefvet; ni är markis af Chatillon.n Min far var således af franska kungliga blodety, utropade Thames. Hvad för slag? hvad är det ni säger?, ropade Wood och såg upp från papperet han läste. Hvem är markis af Chatillon? Er fosterson, Thames Darrell, svarade Winifred. Och markisinnan är er dotter, tillade Thames. O Gud! utropade Wood. Mitt hufvud svindlar. Så många sorger, så många fröjder, allt på en gång, är för mycket för mig, Läs det här brefvet, Thames — mylord — herr markis, ville jag säga. Läs det, och ni skall finna, att er olyckliga morbror, sir Rowland, afträder till er alla sina egendomar i Lancashire. Det återstår för er ingenting annat än att taga dem i besittning. Så besynnerliga mina öden hafva varit! sade Thames. ,Utlemnad för att mördas, af en onkel som kände mig, blef det min lott att i det land, dit jag räddat mig, falla i en annan onkels händer, som, utan att känna mig, blef min välgörare. Det ör min fars egen bror, marskalken Gavcher de Chatillon, samt kardinal Dubois, som jag har att tacka för den lycka jag gjorde i Frankrike. EFFörsynens vägar äro outronsakligav, anmärkte Wood