Aftonbladet – 16 oktober 1847, sida 2

Det är ofvan erinradt att den enskilde kan k sin hushållning vidtaga åtgärder, som kunna blifva högst skadliga för det allmännnz, ehuru de ske inom, som det tyckes, den na!urliga gränsen af hans godtfinnande. Sådana äro t. ex. nedhuggning af skogsr, hvarigenom ej allenast orten beröfvas en påräknad och behöflig tillgång till vedbrand och byggnadsmaterialier, utan äfven hela trakter sitt skydd mot kalla vindar, ja, hvarigenom till och r äckars och floders källor kunna uttorkas; nedbrytande af stängsel, hvarigenom grannarne blottställas för skada af okynniga djur; uppdär f sjöar eller bäckar, hvaraf andras ägor öl ämmas; en oproportionerlig styckning af jord i så små lotter, att deras ägare ej kan deraf hemta sin bergning och deras bortsä!ljande eller utarrenderande åt personer, hvilka bevi : sakna. förmåga att genom arbete, slöjd, idel eller annat lofligt näringsfi ing bidraga til! sin bergning; införande af det så mycket öfverklagade, och med skäl förkastade, stattorparesystemet, hvarigenom orten hotas med en framtida öfver-befolkning af tiggare; misstänkta per sande, hvilka ej kunna uppgzifva lofligt näringsfing, 0. s. v. Det ä emot samhällsinrättningens id a genom en 1sg söka ordna dylika förhållanden, och särdeies i vårt land är sådant, äfven med den största lagstillningsvishet, rent af omöj vär alla förhållanden äro så väsentligt skiljaktiga, t. ex. i de norra provinserna i Bergslagsorterna och på slättbygden i Österoch Westergöthland eller Skåne. Alla dylika ärender borde behandlas i kommunal väg. Man har talt om det ruinerande och olyckliga i rättegångar, och denna landsplig vissa andra länder t. ex. i det fria No i oss har det väl icke kommit så lång men i vårt land existerar en alldeles egen olägenbet, som uttänjer rättegångar och försvårar rättvisans vinnande, nemligen den linga tiden emellan Tingen och domarenas aflöningssätt, till en väsentlig del beroende af proiokoliers och utslags lösen. Man har sökt afbjelpa dessa olägenheter genom förslag till ett annat aflöningssält för domarena och genom förlikningsdomstolars inrättande. Men dels har dot hör, som i så många andra fall, stannat vid bioita förslacet, dels har det sistnäranda, enligt min tanka, varit alitför inskränkt. Jag ville göra kommunalnämnden äfven till en förlikningsdorastol, men utsträcka dess behörighet till aila rättegångar af hvad sleg och beskaffenhet som helst, utsökningsmål deribland äfven inberäknade, och ville medgifva dem ett suspensivt Veto, och åt dem uppdraga hela polismakten samt vissa smärre brottmåls omedelbara afgörande. Om någon möjligtvis skulle tro att detta kunde progr vådorna af ett godtycke, så nimner Jag till stöd för min id, icke blolt de förnuftsskäl, jag längre fram skall anföra, uten, bLvad som i mingas tanka väger oändligt mer: en utländsk auktoritet. Det bar neo! i dessa dagar blifvit i England före åt städernas magistrater uppdraga att omedelbart och summariskt åligga ningen för vissa smärre förbrytelser, emedan man ansett äfventyret af ett möjligt godtycke eller förhastande i alla fall att fördraga framför det vida större af den forraenliga. procedurens dyrhet, långsamhet och mors tyrligbet för den anklagade under ransakningstiden. Man hör ofta klagas öfver ljum likgiitigbeten för det allmännas angeläg ådagalagda, bland annat, derigenoc sockenstämmor eller andra sammantr lysas, infinna sig så få personer, ai antingen intet beslut kan fattas, eller att det måste vidtagas af de fyra eller fem närvarande, hvilka möjligtvis icke alltid voro de mest behöriga. Skälet härtill torde få sökas i dessa samrmanträdens allmänhet och frivillighet. Det låter, vid första afbörandet besynnerligt, men är dock en sanning, lätt förklarlig al mennis beskaffenhet, att sammankomsterna, s föranstaltas, just skola leda till ett sådant resultat. Dit alltför många skola komma tänker litet hvar: de bli ändå så minga, att jeg kan vara borta, emedan min röst förblandas red hopens, hvarken den eller min persom märkes till och jag i alla fall ingenting I rätte, Jag har dessutom annat att ingen skyldighet att onödigtvis fö tid. Denna tanka uppstår icke sällan just hos de redligaste och förståndigaste, emedan desse merendels äro de, som icke älska att syna att tränga sig fram, och mötet bivist: stundom just af deras antipoder, dem, MTI Mawxynmatalas umanada Tansritlarn