Aftonbladet – 15 oktober 1847, sida 3

en så småsinnad svaghet, som tidningshat — lik väl yttrade sig i en anda, som icke rätt harmonierar med ett uppriktigt erkännande af vår tids anspråk på oinskränkt offentlighet i allmänna värf, sådant kan väl ej annat än väcka förundranr,. Redan i början af sin relpik påstår herr rektorn, att Aftonbladets referent misstagit sig,. Detta påstående söker han längre fram rättfärdiga, dymedelst att han framställer sitt räsonnemarg i en alldeles oriktig dager. Bland annat yttrar sig talaren som följer: jag tillade, att jag, för min del, icke yrkade det repliken inflöte i tidningarnes spalter,. I sin ifver att påbörda Aftonblads-referenten ett misstag, glömmer replikförfattaren huru litet logiskt sammanhang förefinnes i detta resonnemang. — Hvad vill det säga: att talaren icke yrkar, att hans opus må intagas i tidningarne?! Nog känner talaren att, om han önskar se sitt föredrag infördt i tidningarne, han då icke kan yrkan sådant i en sammankomst, som ej har någon disposition öfver dessa. Hvad betyder det då, att tala om att man i Skyddsföreningen icke framställde ett yrkande, som icke kunde framställas der, utan att begå en oformlighet. Ordet yrkade, förekom också icke i hr rektorns yttrande, men det är likväl genom inflickandet af detta ord, som replikförfattaren söker göra referenten till ljugare. Hr rektorn framställde obestridligen en önskan, att vad som vid ti: Ifätlet tal rats, icke måtte infyta i lidringarnes spalfer (detta kan hela församlingen intyge), och på ordförandens erinran, att, då Skyddsföreningens förhandingar voro offentliga, ägde naturligtvis tidningarne rätt alt genom sina referenter taga del deraf och meddela hvad dem för godt syntes: svarade talaren, alt i sådant fall finge saken ha sin gång (Ref. mins ej presist ordställningen). Det är ju dagsklart, att om hr rektorn sagt, att han icke yrkade replikens införande i tidningarne, så hade ordförandens anmärkning varit alldeles opåkallad. Vidare heter det: åtskilligt vore att anmärka öf;ver det egna sätt, hvarpå ref. uppfattat tal:s vid tiilfället gjorda framställning,; detta kan ju lätt bjelpas genom att publicera repliken — n. b. t oförändradt skick; publiken får då äfven tillfälle att nagelfara huruvida det der tadiet eller berömmet. ir befogadt eller ej.