Aftonbladet – 15 oktober 1847, sida 2

Sm smeden hade bemärkt det osnygga tillstånd, hvaruti J.ck befann sig, hemtade han sedan elt ämbar vatten och lät honom tvätta sig ren, det bästa han kunde; hvarefter Jack lemnade verkstaden, under tacksägelser till den hederliga smeden, som icke ville mottaga det ringaste för allt sitt besvär. Utmattad af så många strapasser, begaf sig Jack till en lada i S oke Nwington, och sof der till långt ia på följande dagen, då han vaknade med nästan fullkomligt återställda krafter. Svullnaden hade också mycket gifvit sig. Som det regnade starkt, lemnade han ej stället på hela d3gen. Emot aftonen vågade han sig Lkväl ut och vandrade på vägen åt London. Då han kom till Hoxton, fann han slla murar betäckta med kungörelser, som utfäste en belöning för hans gripande; och öfverallt syntes han vara det allmänna samtalsämnet. Genom en hop dagdrifvare på ett värdshus fick han veta, att Jonathan Wild bade nyss ridit förbi, och att tjuftagarens utskickade genomsökte landet i alla riktningar. Ankommen till London, tog hanstraxt vägen till vestra ändan af staden; och som han visste att på Rupert-gatan fanns en bod, der man sålde redan brukade kläder, begaf han sig dit och utvalde åt sig en snygg sorgdrägt, med värja, hatt och kappa, hvarpå han frågade priset. Det begärdes tolf ginder, men efter något prutande fick ban alltsammans för tio. Jack tog nu sina nyköpta kläder under armen och begaf sig till ett mindre värdshus på samma gata, der han beställde middag, och under väntan derpå gick in i ett kabinett för att kläda om sig. Knappt hade han likväl slutat sin toilett, förr än han blef uppskrämd af ett buller utanför dörrn, och hörde sitt namn uttalas med föga vänlig röst. Lyckligtvis var fönstret icke högt ifrån marken; han öppnade det således helt sakt2, boppade ned på gården, och kom derirån ut på gatan. Under det han sprang ned åt Haymarket, blef han uppehållen af en hop folk, som :hade samlat sig omkring en gatsångare, Han stannade ett ögoablics, cech fann att visan rörde hans eogna äfventyr. Han vågade dock ej höra till slut, utan sprang vidare. (Forts.) 7