Aftonbladet – 15 oktober 1847, sida 2

som han ej tyckte om karler.s utseende, fortsatte han sin väg. Ett stycke derifrån var en liten hökarbod, der Jack såg en gammal qvinna sitta vid disken, med ett barn bredvid sig. I fönstret syntes åtskilliga matvaror, hvarför Jack vågade sig in och köpte ett stort bröd jemte en bit skinka. Sedan han förtärt detta — ty han var allde!e3 uthungrad — sade han, att ban förlorat en hammare och önskade köpa en sådan. Den gamla qvinnan svarade, att hon hade ingen att aflåra, men visade honom till en grofsmed, som hade sin smedja i granaskapet. Vägledd af det röd-kuga skenet från smedj.n, som lyste öfver hela gatan, hade Jack mogen svårighet att få rätt på den han sökte. an inträdde i verkstaden, och fann smeden -ysselsait alt göra skenor till ett vagasbjul. Under ett dylikt föregifvande, som han nyss begagnat, bad han att få köpa en hammare och en fi. Smeden betraktade bonom skarpt. Svara mig först på en fråga, sade han; sär ni inte Jack Sheppard? Jo, det är jag,, svarade Jack, utan att tveka; ty mannens utseende ingaf konom förtroende. Ni är en duglig karl, Jack, återtog smeden. Ni har gjort rätt deruti, att ni förtrott er åt mig. Jag vill ta af er fotbojorna — ty jag gissar, ait det är för det ändamålet ni behöfver hammaren och filen — men med ett vilkor.p Hvad är det? Att ni skänker dem åt mig.n Alltför gerna.n Smeden tog derefter Jack med sigi ett rum innanför verkstaden, cch hade inom en kort stund befriat honom från hans bojor. Men icke nog dermed. Han försåg honom äfven med en salva, som tjente att lindra smärtan i hans ben och borttaga svullnaden. Och för att kröna verket, trakterade han honom slutligen med en mugg förtriffligt öl. Jag fruktar, Jack, att ni ändå inte undslipper galgen, sade den beskedliga smeden. nOch kommer ni verkligen att gå till Tyburn, så skall jag inte underlåta att se er. Men edra bojor vill jag aldrig släppa ifrån mig.