Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 3

—— ESESKENERKEST ESS EOSEEETIARES Det är utan ändamib, svarade fru Sheppard; ingenting kan rädda mig. Jag dör lycklig — mycket lycklig, !y Jag far sa er i min sista stund. Men stanna ej längre här. Nikunde falla i era fienders händer. Fiy! flyl Tänk inte på mig, utan på er sjelf, moder! ropade Jack, och tårar störtade ur hans ögon. Jag har alltid tänkt mer på er, än på mig sjelf, ni har alltid för mig varit det dyrbaraste 1 verlden,, svarade fru Sheppard. Men en sak vill jag be er om. Det är min sista bön. Låt b-grafva mig på Willesdens kyrkozårdm Det skal. ske, svarade Jack, Er vilja skall efterkommas., Vi träffas snart åter, min son, yttrade fru Sheppard, i det hon på honom fästade sina glaslika ögon. O Gud! bon dör! utropade Jack med en röst, som qväfdes af snyftningar. Förlåt mig! förlåt mig, min mor! Förlåta er?, sade hon, med möda dragande andan; jag välsignar eri En kall rysning gick öfver henne i detsamma, och hennes sköna själ flydde. 0 Gud! om jag finge dö här vid hennes sidal utropade Jack och föll på sina knän bredvid henne. Så snart det första häftiga utbrottet af hans sorg hade något saktat sig, tilltalade Thames honom. Ni bör inte dröja här längre,, sade han. Ni kan inte göra er mor någon vidare tjenst. Jag kan hämnas hennes dödn, ropade Jack med förfärlig röst.