Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 3

ker erhöll priset af 250 Zwanziger, behöfde 36 minuter för att hinna fram. Det pris, som tillföll den fjerde gondolen i ordningen, var en lefvande sugga! Täflingsrodden är snart förbi och nu först begynner för de tusen åskådaregondolerna nöjet att få drifva omkring i kanalerna. Man låter sig dock icke nöja med en enda deg; följande degen var ännu en s.k. frescon (gondolpromenad), då ran såg alla de granna gondolerna, som dagen förut visat sig. — Tillloppet af fremlingar är ännu alltid betydligt. Naturforskarekongressen räknar 4300 ledamöter och 69060 amatori. — ETIKETTFRÅGA. Det berättas, att innan persiska ambassadören och hans svit presenterades vid hofvet i Compictgne hade man observerat, att den iilustre fremlingen och hans svit icke nyttjade några strumpor; de buro de vanliga österländska veckrika byxorna, och mantlarne, som höljde hela drägten, voro dessutom så långa, att man knappast kunde se de gula saffianshalfstöflarne; således fanns det ingenting stötande eller ovanligt för ögat. Men ändå? kunde en ambassadör vid franska hofvet tillåtas alt framträda utan strumpor vid en audiens? Frågan var ganska qvistig. Öfverläggningen var lång, men efter noga öfvervägande segrade etiketten och det beslöts att de ädle perserne skulle tega strumpor på sig. Civillistan, hvars outtömliga frikostighet är så väl bekant, skickade såsom present ett fullständigt assortiment af rödrandiga bomullsstrumpor af e dernier goui. De artiga fremlingarne, tacksamma för gåfvan, anlade dem utan bryderi och presentation egde rum. Nu kom dagen för revyn, då hofvet och prinsarne stego ur sina vagnar och till häst och stallbetjeningen framförde några hästar, till tjenst åt perserne, på det de måtte kunna följa konungens stab vid revyn. De satte sig opp; men perserna rida icke på samma sätt som fransmännen. De långa stigböglarna på de franska sadlarna drogo opp persernas vida byxor, deras mantlar fladdrade i vinden, och nu kunde man se de granna rödrandiga bomullsstrumporne, hvarmed österns söner hade blifvit utstofferade. Men säger att hoffolket skrattade vid denna syn; men deri hade de orätt, anmärker en engelsk Hönine, som berättar det ofvanstående och tillägge det är ej nog med att iakttaga etikettens lagar; det vore bättre att iakttaga hyfsnirgens och gästfrihetens och icke utsätta akt:esvärda fremlingar för oongenäma scener när man tar att hedra dem. TATE TREE PTS TS