Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. REGATTAN I VENEDIG. Den 49:de i förra månaden firades i Venedig den berömda regattan, (hvilken detta år blifvit framskjuten från Maj till September) detta för gondolstaden så karakteristiska skådespel. I fordna tider, då ännu Venedigs storhet och glans hvilade på de äfven i öppna hafvet med åror framdrifna galererna, afsåg re, alfan det goda ändamålet, att belöna skickligheten i rodd. Imedlertid har den ända intill våra tider, då visserligen årorna bredvid ångan ingenting betyda, bihehållit sig såsom en folkfest, för hvilken hela Venedig rustar sig till och smyckar sig. Husen, palatsen vid Canale grande bebängas med tyger och granna mattor, redan långt före början samlas nyfikna på Rialtobryggan eller hyra en plats på de trånga kajerna eller i fönstren. Annu mera underhållande är det att sjelf stiga i en gondol, som för öfrigt denna dag icke kan fås under en napolecn. Alla tränga sig till palatset Foscari, som denna gång blifvit inredt till en skådeplats för ett antal af de lärda gästerna med deras damer. Der bredvid bar man uppfört ett ärans tempel, till mål för kapprodden. Likasom på andra städers gator vagnar och menniskor trängas om hvarandra vid festiviteter, likaså trängas här gondolerna på begge sidor i kanalen, blott lemnande en fri passage i midten. Väntningstiden förgår muntert under betraktandet af de förbiilande båtarna. Uti stora, festligt utstyrda gondoler komma stadens autoriteter; ofantliga bifallsrop skalla mot den mycket omtyckta, för tre år valda Podestan (borgmästaren) grefve Correr. Roddarne visa sig i gammalmodiga drägter, i brokiga förger, än pittoreska och smakfulia, än utstyrda nästan som harlekiner. Snabbt passera de förnäma personernas gondoler förbi, drifna af fyra roddare och genom de röda, blåa, gröna etc. tapeterna, baldakinerna och blomstergirlanderna öfverträder man i dag åtminstone den gamla lag, hvilken, för lyxens hämmande bjuder ait alla gondoler skola vara svarta. Der arbetar en roddare mödosamt fram sin gondol, med sex personer, hvilka helst funnit sig vid att dela sin napolcon i sex portioner; här ligger en förnäm kerre och sträcker sig i sin ned guläborder utstyrda gondol, rodd af sex livrebetjenter; men dessa med sina styfva tressar och frackar taga sig illa ut i den brokiga samlingen. Nu kommer tåget af täflingssondoler, hvilka först visa sig för publiken. Det består af gondoler med två roddare i hvarje. I fordna tider var en seger i regattan vanligtvis anledningen till blodiga bataljer. Det finnes nemligen bland Venetianska sjöfolket tvenne fiendtiga partier, Nicolottier och Castellanier. Denna opposition eger ännu i deg rum och föranleder ofta svåra stridigheter. Men på det att lugnet må bibehållas på regattan och icke något parti må bembära segern, placerar man i hvarje gondol en Nicolotto med det svarta och en Castellano med det röda chärpet; och hvilken båt, som än segrar, blifver således alltid en man af begge partierna segrare. Banan är mycket lång, nemligen från den af Napoleon anlagda offentliga promenaden vid Piazetta, gerom hela den stora kanalen, som i form af ett S genomskär staden, och från dess slut vidare tillbaka will palatset Foscari. Venetianerne ro ständigt i stående ställning och detta kan men tillskrifva ait icke khastigheten, äfven hos de lätta täflingsbåtarne, är så stor, som man väntat och finner i andra europeiska sjöstäder, der två personer sitta och ro och den tredje styrer. Båtarne kommo fram till målet i vida afstånd efter hvarandra. Den första gondolen, hyvilPRATA SET ITS NR NAT TTT