Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 2

JERNVÄGSFRÅGAN. Medan vi hafi besök af de berömde engelsmän, som nyligen xarit här för att isga i betraitande i hvad mån landets lotalförhållanden vore tjenliga för jernväs:nläggningar, och hos bvilka men i sanning står i en stor förbindelse för deras nit stt helt och bållet på egen risk bekosta de betydliga topografista preliminärundersökningar och afvägninzsa beten, som företagits för att få en säker grund för omdömet om kostneden cf en jernvög ge nom lendet, hade vi under muniligt samtal med dem tillfälle att omnärana några af de invändningar och farhågor, som oftare förnimmas i afseende på möjligheten af jernvägars framgång bär i landet. En af de engelske gisierne har med anledning deraf tillskrifvit 0355 angiende detta ämne ett bref, hvilket vi snse nog intressent alt förtjena återgifvas i öfvers 4 Tilivöxten af sann nutionslrikedom och völstånd i ett land visa sig hufvudsakligen i anskaffendet af tillräckligt lefnadsunderhåll för dess folk; och sedan i uppnående af ett sådant öfverflöd, att befolkningens tillväxt deraf blir en följd. Det är civilisationens stora syfie, ait mångfaldiga medlen för underhåll; alt göra dess fördelning i möjligaste måtto likartad; ceh öfverflödets slutmål blir, att föranleda större antsl af vårt eget slägte att sjelimandt framträda i dagen, för att med os; delsga i den allgoda Försynens välsignelser. Ait tillvägabringa dette, är den ädlaste utöfning af Konun. amakten, och det högsta af olla jordiska prerogativer. Frågan om Sveriges befolkning, i synnerhet i förhållande till dess åkerbruk, erbjuder några egenheter, som särdeles fästa en engelsmans uppmärksamhot. Jordraånens fruktbarhet är det första som förvånar honom. I stället att möta en oupphörlig räcka af berg och klippor (såsom man i England alltför ofta hör försäkras om detta land), reser han genom landskaper, för det mesta inhägnade, och befinner sig sällan i trakter, der han ej vidt och bredt ser plöjda fält omkring sig. Han varseblifver byggnader, något olika i godhet, allt efter närbeten till skog, men öfverhufvud af en ganska fast sammansättning. Landtfolket visar ett förnöjdt utseende, och — hvad som ökar intresset — bär i sina anletsdrag och sätt att vara en större likhet med den resande engelsmannens egna Jandsmäns, än han någorstädes e!jest i Europa upptäcker. Han hör klagas öfver invånarnes ringa antal på landets vidd; men han inhemtar, att folkökningen på sednare tid tilltagit i större proportion än i Skottland; och att denna tillökning ej, som i det sednare landet, hufvudsakligen bör tillskrifves manufakturer och handel, utan endast uppkommit genom ett förbättradt åkerbruk. Öiverallt finner han fruktbarhet nog för frambringande af säd till utförsel. Han hör sägas, att gödseltillg gången skall vara för knapp att hålla landet i godt tillstånd; men i de flesta fall märker han kreatursspillningrn förstöras gerom afdunstning, och tillgång på minerala gödningsämnen gilves öfverallt för att återställa kraften. Ehuru boskapen fem månader på året hålles inom hus, ser han sällan en mangoltsrot eller så kallade svenska rofvor, hverpå den engelska landthushållaren hufvudsaklicen grunder sitt vinterfoder för den boskap han föOO An AT TEN sg GT a a a EEE AA AE EEE