Aftonbladet – 12 oktober 1847, sida 2

mare förena Frankrike och Tysklard; måtte den 1 blifva en underpant för förbundet emellan dessa båda mäktiga folk, hvilkas förening ensam kanjs återväcka Polen ur dess graf och gifva seger !l åt rättvisans sak på jorden! En skål för den nya nationernas folkrä!t, som skall träda i stället för styrkans rätt, hvilken! i våra dagar ensam herrskar i Europa! Detl gamla Frankrikes store statsmän insågo allraförst, för 200 år sedan, denna folkrätt, som är grundad på de sjelfständiga folkens broderligas förening; revolutionen 4789 proklamerade den l! högtidligt, och 49:de seklet skall göra den till! verklighet. ! En skål för folkens heliga förbund! (AMU-!l! männa bravorop.) l Hr Pagnerre, general-kommitteens sekrete-l! rare, yttrade, bland annat: ; Då vi se så många hotande symptomer,! hvilken medborgare skulle ej känna sin oro ! ökas? Och jag frågar eder alla, är icke ögon-! blicket kommet att höja folkens sista rop: fä-! derneslandet är i faral, Olyckligtvis kunne vi icke tillägga Romrar-!: nes bekanta formel: konsulerne må tillse o. s. v., ty konsulerne äro här de största brottslin! garne. (Bravo! det är sannt, så förhåller det sig!) Men om ministrarne fela emot sina pligter, böre vi väl misströsta om medborgarne? Om ! makten förer oss till afgrundens brant, böre vi väl tro att nationen sjelfvilligt vill gå under? Nej, mina herrar, och den stora patriotiska församling, vi här se framför oss, återlifvar vårt hopp. Eder skola andra följa, upprepande samma kraftiga protester som j; lika syftemål af nationalitet, rättvisa och framåtskridande! skall snart förena alla dem, som nitälska för en reform af valsättet och inom parlamentet, och vi skole åter kunna fatta hepp om bättre! öden för vårt fädernesland. (Lifliga och ut-!: hållande bifallsrop.) Hr Corne, president i domstolen i Douai, gaf en toast för: Pånyttfödelsen af allmänna andan i Frankrikeln Allmänna andan — sade han — är sjilen hos ett fritt folk; det är den allmänna andan, mina herrar, som framkallar sådana föreningar som denna, der tankar och känslor, hvilka alltför länge varit isolerade, allt för länge återhållna, finna en föreningspunkt. Allmänna andan är understundom liksom ett rop från en ädelmodig och förolämpad nation, som yrkar genomgripand2 reformer i sina politiska lagar och sin styrelses seder. Denna allmänna anda, skyddsvärnet för vår frihet, för allt hvad våra förfäder tillkämpat oss, har man sökt qväfva genom egennyttans lockelser, genom den förtorkande läran, att hvar och en är sig sjelf närmast, genom bifall till de smutsiga passionernas fordringar af alla slag. Måtte snart, med valreformen, ett nytt tidehvarf af politisk moralitet inträda! Frågan rörer icke ensamt nationens värdighet och rättvisan, den innefattar samhällets trygghet och framlid. Förnimmen j ej ur landets djup millioner röster, som säga åt de styrande, åt de privilegierade valmännen: Sambhällsfördelar, prerogativer, politiska rättigheter, utöfvandet af sjelfva nationalsuveräniteten, allt lemnades i edra händer, mena med ett vilkor, att j skullen vara hederligt folk. Hr Dufour, vicepresident i valkommittåen i S:t Quentin: Jag föreslår en toast för: de deputerade af oppositionen! Mina herrar deputerade! Tillåten mig, såsom kommitteens vicepresident, att i mina medbröders namn för eder uttrycka de känslor af förtroende och hopp, som eder närvaro inger oss. Att under så högtidliga omständigheter, med en så djup rörelse emottaga sina deputerade, det är att gå till fosterlandskärlekens källor, det är att liksom förnya och helga deras uppdrag. Aldrig, måhända, hafva landets representanter bordt sluta sig närmare till sina kommittenter, än i närvarande tidpunkt. Då ett folk hotas till sin frihet, äro trenne dagar nog för att hämna det (bravo! bravo!); men om det skamligt lemnar i maktens våld sin tro, sina seder, sin redlighet, då återstår för detsamma intet annat, än att abdikera; ty det har underkastat sig den värsta af all despotism, despotismen på samvetets och moralitetens område. (Sensation.) Mina herrar, Frankrike har åt eder anförtrott mer än sina rättigheter, det har anförtrott åt eder sin ära, det vill säga sjelfva sitt lif och sin religion; j skolen icke låta detta heligt anförtrodda gods taga skada i edra händer, j skolen rädda det ifrån att gå under och nedsmutsas i politiken. (Bravo!) En skål för våra representanters redlighet och orubbliga ståndaktighet i oppositionens lederl (Slutet följer.) 1 SROGRAROBYV Med iångfartyget från Löbeck ankommo i sår a