Aftonbladet – 11 oktober 1847, sida 2

och krypande in i öppningen, arbetade han sig med outtröttlig ihärdighet allt närmare dit. Utan att bry sig om den fara hvarför han blottställde sig, alt af någon tung sten få bufvudet eller foten krossad — utan att bry sig om det buller som förorsakades af det fallande gruset och som kunnat bafva den följd, i fall det Lunsnit fångvaktarnes öron, att hans arbete blifvit afbrutet, — fortfor han med oförminskad drift att nedrifva hela massor af murverk, som han kastade på golfvet. Sedan ban arbetat sålunda ännu en fjerdedels timma, utan att känna någon trötthet, ehuru de skyar af dam han framkallade voro nära att qväfva bonom, hade han gjort et hål som var tre fot bredt och sex fot högt, och hvarigenom nästan hela jerngallret blef aftäckt. Han fattade då i jern:t med begge händerna och ryckte det med någon ansträngning löst ifrån stenarna, i hvilka det var inmuradt, hvarvid han for baklänges i golfvet, Vid anställd undersökning befanns det vara en platt jernstång, nära tre fot ling och mer än en tum i fyrkant. Ett skönt verktyg för mitt ändamål! tänkte Jack och tog jernstören på axeln; väl värdt all den möda jag haft att komma åt detly Medan dessa tankar sysselsatte honom, tyckte han sig höra att någon rörde på låset. En rysning gick dervid igenom hela hans kropp, och med häftighet omfattande det tunga vapen, soma händelsen förskaffat honom, beredde ban sig att dermed krossa den första som inträdde i cellen. Efter att hafva uppmärksamt lyssnat en lång stund med återhållen andedrägt,