Aftonbladet – 11 oktober 1847, sida 2

En sådan fordran är för Aftonbladet så mycket lättare att uppfylla, som vår föreställning i detta hänseende hufvudsakligen hvilar på omstöndigheter, äldre än riksdagsmannavalen, och endast blifvit förstärkt af dem. Denna föreställning är nemligen, i få ord sagdt, att man visserligen torde få se rätt intressanta upplysningar i ett och annat serskildt fall, en och annan underdånig önskan af nytta för det allmänna i ekonomiska specialfrågor, utgå ifrån de sammanträdande ständernas arbeten, och möjligen äfven ett något billigare och liberalare system för handel och varubyte med andra länder, än det nu gällande, blifva resul!atct deraf. Men vi tro lika bestämdt att alla de, som af denna riksdag hoppas några sådana frukter i afseende på lösningen af de vigtigaste egentliga sambällsfrågorna, något sådant afgörande och siorartadt framskridande vare sig i den politiska organisationen eller på privaträttens och lagskipningens gebiet eller öfver hufvud i andan af våra allmänna inrättningar, att nationen efteråt må kunna erinra sig denna riksdag med stolthet och erkänsla, b: finna sig i en stor villfarelse. Detta bör visserligen icke så förstås som att riksdegen derföre skall blifva utan all nytta, äfven i sednast omnämnda hänseende, eller stt den kommer att sakna sin plats såsom ett moment i landets politiska utveckling; men så vidt vår slutkonst icke bedrager, kommer denna nytta förnämligast att bestå deri, att det rankiga och tunga representationsmachineriet denna gången skall genom friktionen mellan de förnötta cch gnisslande delarna, under skärande missljud så arbeta sönder sin sammansättning, att denna absolut icke längre kan bålla ihop, utan när den ännu en gång framdrages till begagnande, varder ef allmänna rösten defi iuft kasserad, och en ny enklare, starkare och ändamålsenligare antagen i stället, För att närmare motivera denna öfvertygelse och icke med rättvsa kurna beskyllas att endast utkasta en lättköpt fras åt publiken, nödgas vi göra ett ögonblicks digression till skärskådande ef den beskyllning, som det stationära partiet, när det varit itringmiål, tid efter annan tillgripit så:com sitt nödvapen och nu sednast helt nyligen genom sin organ Tiden upprepat, den beskyllningen, neml., att Aftonbladet i sin yltersta syftning arbetar på konungsmaktens underg:äfvande och införande af republik i dess ställe; en fras hvilken de konservativa i politiken alltid beqvirat hafva till hands för att mota yrkandet på ett verkligt politiskt rättstillstånd och ett representatift samhällsskick, på samma sätt som den religiösa intolersnsen rubricerar hvarje allvarligt bemödande att häfda tankefrihbetens och forskningens rätt, såsom en syftning att nedrifva kristendomen. Denna beskyllning är likväl så litet rättvis, att vi ej blott i allmänhet anse, det ett republikanskt statsskicks inörande, hvilket för öfrigt ingen härstädes få sekler satt i fråga, skulle för långliga tider vara opassande för Sverge samt vådligt för dess politiska sjelfbestånd ), utan äfven tro, ) Läsaren lärer inse att detta är den enda synpunkt af saken som här kan komma i fråga. En helt annan sak är, att möjligen finna den republikanska principen grundriktig såsom theori och under förutsättning af en mängd andra omständig: heter, som icke existera härstädes under närvarande generation, eller att anse ett bof med dess attributer icke precist utgöra någon absolut nödvändighet för ett samhälles existens och trefnad. I detta sednare afseende, eller när det icke är fråga om tillämpning till någon viss tid, skulle man ju till och med kunna stödja sig vid en så hög auktoritets yttrande, som högs. konung Carl Johans, hvilken berättas vid ett tillfälle redan för 920 år sedan hafva förutspått, att om hundra år derefter icke skulle finnas en enda kung i Europa. Det är möjligt alt en sådan spådom går i fullbordar, men kanske också icke, då folken genom ett sannt representatift statsskicks och ett parlamentariskt regeringssätts införande kunna erhålla samma fördelar, som skulle sökas genom antagandet af en republik, samt undvika flere af den sednares äfventyr. Men å andra sidan huru orimligt är icke det påståendet, att man bör hindra all sådan politisk utveckling, som kan gifva lif och verksamhet åt den allmänna andan bland folket, eller att mängden bör qvarhållas i okunnighet och social träldom, blott för att icke utsätta sig för det möjliga äfventyret, att en förändring i staternas styrelseformer ett eller flera sekler efteråt derigenom kunde förberedas. Och likväl saknas ingalunda personer, hvilkas åsigter bestämmas af så långväga farhågor. De besinna icke, desse kortsynte, att i fall en omhvälfning i de europeiska nationernas inre politiska författningar förr eller sednare skulle inträffa, så skall orsaken dertill kanske igenfinnas just uti den ovilja, som en del furstar nu för tiden oupphörligt visa emot folkens billiga anspråk på rättstillståndets erkännande, och att de dynastier som i tid göra en klok eftergift åt dessa anspråk genom Anne ER none Arabian nn Aelg