Aftonbladet – 9 oktober 1847, sida 3

FÄNGELSEREFORMVÄNNERNAS MÖTE I BRUSSEL: Det har redan varit nämndt i Aftonbladet om en kongress, som sammanträdde i Belgiens hufvudstad Briässel i förra månaden, för att diskutera frågorsa om de tjenligaste fängelseoch straffsystemer, samt meddela de resultater, som erfarenheten lemnat, i aseende på effekten af cell-fingelser med mer eller mindre strängt iskttagande af isoleringssystemet. Ofverläggningarne vid dessa sammanträden, som varat i 6 dagar, refereras temligen uförligt i engelska tidningar, och gifva vid handen åtskilliga intressanta upplysningar, såsom man äfven kan vänta då blard namnen på talarne återfinnes en stor mängd af de män, såväl i Europa som i Amerik:, bvilka mest nitälskat för utbred:ndet af hithörande frågor. Det egentligen vigtiga resultatet :f kongressen är imedlertid, att alla de tillstädesvarande enstimmigt gillade den åsigten, att förkasta det s. k. Auburnska systemet, eller föngsrnes arbetande i gemensamma rum om degen, under strängt iskttagande f tystnad, och att ett absolut afskiljande både dag och natt, med undantag af de besök som göras af myndigheterna och de personer, som hafva deras tillåtelse, antogs såsom mnödvärdigt åtminstone för den första delen af strefftiden. Dock ville några ledamöter härifrån undantaga unga förbrytare, som ännu äro i barnåldern. Denna theori synes också ganska naturlig, om men erinrar sig, att i hvarje samhälle, i synnerhet der folkmängden är mera sammanträngd och sysselsatt med många olika yrken, samt äfven befinner sig i mycket skiljaktiga förmögenhetsvilkor, lätt måste uppstå frestelser till bildande af en parasitisk klass, af dräggen bland Befolkningen, och hvilken lefver af tjufnader och bedrägerier; det händer då ej sällan, att denna klass, liksom alla säl!skaper, inom sig utbildar vis:a stadgar, plägseder, grader i rang, en esprit de corps och jemväl ett slags hederslag, som ej. är den allmänna moralens. Exempel härpå hafva icke saknats äfven inom våra fängelser och korrektions-inrättningar, fastän yrket ärnu icke hunnit blifva så utbildadt och raffineradt, som i Englands och Frankrikes stora bufvudstäder. Det är uti dessa plägseder och stadgar man måste söka det gift, som utgör den rikaste källan till broitens och lasternas fortplantning. Det enda sättet att, så vidt möjligt, förstöra detta sociala gift, måste då vara att söka förekomma brotislingars sällskapande och den sambällsfiendtlig: anda, som näres deraf. Det ir intet tvifvel, att ju ensamhetsfängelset kraftigast måste bidraga till detta ändamål, så länge brottslingen är under sambällets vård, festän systemet, i detta hänseende, blott utgör en länk i den kedja af vidtomfattande reformer och omsorger om den fattigare och okunnigaste delen af befolkningen, hvarpå de civiliserade samhällena måste vara betänk!d, så vidt denna reform at fängelserna skall kunna uträtta hvad man åsyftar. Vid den ifrågavarande kongressen föreföll ock en särskild episod, som gjorde mycket uppseende. En baron de Zehe, rysk kammarherre, tillkännagaf vid ett tillfille under öfverläggningen, att knutstraffet blifvit afskaffadt. Denna underrättelse emottogs af församlingen med ett allmönt bravorop, men afbröts tillika af en ennan ledamot, professor Woloswski, som utropade: Ja, det är sannt, men pleiten har kommit i k:utpiskans ställe. Degen derpå begärde br de Zehe ordet för att få göra den förklaringen, att man visserligen i Ryssland inför! bruket af ett instrureent, kalladt pleit (en dagg med flera snärtar) i knutpiskans ställe; men Set vore en ganska stor skillnsd mellan dessa traffinstrumenter, så Väl i afseende på den! roppsliga smärtan, som den dervid fästade; vanära. En person, som undergått knutstraffet, unde aldrig emottagas i sällskep, hvaremot pleitstraffet icke ansågs vanärande. Hr Wo-!