Aftonbladet – 9 oktober 1847, sida 3

ASSESEROSSOR ROSES OT ANGE RR DS er i det han rätade upp sig; jag är Jack Sheppard., Är det så? återtog poeten. Åldrig i mitt lif har jag blifvit mer förvånad. Nej, aldriz., Ian är just sådsn jag föreställde mig honom, anmärkte Hogarth, som, efter alt hafva ställt allt i ordning åt Tornhbill, vände siz om för att betrakta fången, och nu: stod med kinden lutad mot ena handen, och den andra handen stödjande armbågen, under det de skarpa grå ögonen voro fästade på föremålet fir bans uppmärksamhet. Just sådan jag väntade mig! Se denna lätta, smidiga växt! allt är muskler och rörlighet, icke ett uns öfverflödigt kött. Under mina forskningar efter ovanliga karakterer, herr Gay, har jag varit på många besynnerliga ställen i vår stad — jag har besökt sådana nästen, der endast tjufvar dväljas — Gamla Myntet, Nya Myntet, den värsta trakten i St. Giles och andra ställen — men jag bir ingenstädes funnit någon individ, som så fullkomligt motsvarat mitt bogrepp om en inbrottstjuf af första rangen, som den person vi pu hafva framför 0:s. Hvar heldst jag hade fått se honom. shuila jag genast utpekat honom såsom en man, den naturen bestämt till att uttänka och fullborda de underbara rymningar ban verkställt. Uader det han talade, syntes ett småleende på Sheppards läppar. Ser ni, han förstår mig,, sade Hvgartb. God:i! jag vill ej bestrida er urskillning i sådana ämnen, herr Hogartbr, svarade Gay. Men jag vädjar till er, sir James, om det icke ir något sällsamt, att en så liten och spenslig person kan vara en så förtvifladt tilltagsen röf