Aftonbladet – 8 oktober 1847, sida 2

var för stort hopp att göra och han afstod från detta försök. Vi ha honomti, ropade Jonathan, i det han skyndade utför trappan; han kan inte undkomma.x Härvid gjorde Jack en vändning, så hastig som tankan, och lyftade sin värja för att stöta den i tjuftagarens bröst. Men innan han kunde verkställa sitt uppsåt, kastade Ireton sig öfver honom och fattade honom i armarna bakifrån. Han är: gripen!, skrek fångvaktmästaren. Jag gratulerar er till hans arrestering, herr Wildp, tillade han, då tjuftagaren kom och bjelpte honom att afväpna fången. Jag kom egentligen hit för att underrätta er om ett löjligt upptåg, som den här kanaljen tillställt — och då finner jag honom just på det ställe, der det allrasist skulle fallit mig in att söka bohom:x Ni kom verkligen i grefvens tid, svarade Jonathan, . Jag skall draga försorg, att era tjenster icke blifva förgätna. HerirIrötont, röpadö Jack med den ifrigastö bedjande ton; ,innan ni för mig härifrån, så bönfaller jag, att ni gör en undersökning här ishaset — så framt ni vill befrämja rättvispns sak. Ett af de obyggligaste, mest barhbariskå . mörd :man någonsin hört omtalas, har nyss blifvit begånget af det missfostret Wild. I Hans eget rum: skall ni finha de klaraste bevis på den blodiga gerningen. Men jag ber er på det högsta, gå dit nu genast, innan han får tid att undanrödja bevisen på brottet. Herr Ireton är välkommen när han behagar och skall få se hvart enda rum i mitt husn, sade -Jonathan med trotsig ton. Så snart vi ledsagat er till Newgate, skall jag sjelf visa honom alla rummen. Ireton tänker inte befatta sig med något sådantn, inföll fångvaktmästaren. Gud bevare herr Wild! tror ni jag låter narra mig af sådant sladder? Inte jag, åtminstone. Nej, min kära Jack, omni tror att jag är en sådan fårskalle som Shotbolt, så bedrar ni er. För. Guds barmhertighets skull, herr Ireton, gå bara uppföre trappan. Jag har inte