Aftonbladet – 6 oktober 1847, sida 3

tydligaste uttryckas i fartygets bilbref, för att sålunda blifva grundämnen för sjelfva mätnings-åtgärden. Med dessa noga iakttagelser, som förstås af alla, till och med den enfaldigaste tullkontrollant (vaktmästare, lotsar, roddarkarlar, vindragare, packhuskarlar, jernbärare, mätare, sillpackare, bräd-, tegeloch tjär-vräkare C.) Vore troligen mycket bymmel och missförstånd, med thy åtföljande okunnighetens vidlådande fåvetska klokskap, undanröjdt, och särdeles de s. k. kontrollmätningarne i Stockholm, Götheborg och Carlskrona gjorde umbärlige, i händelse de någonsin i verkligheten gagnat till annat än den lumpna sportelpenningen, hvaraf troligen sjelfva kontro!lanterne funnit sig mera besvärade än tillfredsstälde, men oftare kunnat förorsaka de trafikerande alldeles onödigt uppehåll och missbelåtenhet. Då det alltid torde blifva litet kinkigt för en examinerande förste landtmätare eller examirerad skeppsmätare, som ingendera varit fartygsbyggare eller fartygsbefälhafvare, att bland de i reglementet uppgifne åtta klasser, obestridligt till den rätta hänföra det fartyg, som till mätning förehafves, lika litet som att efter 7 :s anvisning ostridigt bestämma dess lastlinie; så lära ock de åtal, som 94 8 föranleda, blifva högst få, och det ansvar, som 25 och 26 8 skulle föranleda, troligen ännu färre — och följaktligen hela reglementet kunnat vara onödigt, såsom uti ingen måtto mera bindande, än det näst föregående af den 9 Mej 1822; men omskapelseanden hade då olyckligtvis måst räkna ett fsra tryckta ark vidlyftigt kopieringsfoster mindre. m::s