Aftonbladet – 6 oktober 1847, sida 3

— Nationalmuseum. Red. har åter mottagi en insänd 2rtikel angående denna fråga, hvar yttras en stcr förundran öfver, att, efter alls de vpplysningar som vunnits om dess behand. ling från början, tillfälle ärnn icke lemnas til någon allmännare täflan om ritning. Vi meddela häraf följande utdrag, som synes innefatt: ett fullkomligt riktigt räsonnemang: Efter den erfarenhet, som nu mera vunnits, är det outgrundligt huru man kan undvika att inse det enda lämpliga sättet att komma ur trasslet Vore att utställa ämnet till allmän täflan. De två förslager, som nu vid eltofte timman framkommit i dagen och nu få ingå i täflan, bevisa tydligen, ati mer än en byggmästare, redan kort efter den tid då beslutet om en museibyggnads uppförande fattades börjat tänka på förslager dertill, och att således et försök att utställa ämnet till täflan icke skulle vari eller vara förgäfves. ;Hvarföre då icke lemna fler: förslager, vare sig uteller inländske, tillfälle at komma under pröfning? Eller, om man tyckte al lan rättfärdighet vara uppfylld med dessa ou ägan de fyra — bland hvilka tvenne äro så tillsägande; af en lycklig tillfällighet och utan all vederbörande förskyllan framkomne, och det tredje, eller primi tiva, redan här kasseradt — hvarföre trassla borr eller undandraga dem en opartisk pröfning inför de utländska domaren? Hvarföre just med vilja försätt: så väl honom, som den föredragande och den upp lysande i falska positioner till hvarandra och til saken? Utan tvifvel måste mesta skulden för allt dette tillräknas den som haft i sin hand förnämsta led ningen af målet och föredragit det inför Hans Maj: Konungen! Brist på sakkunskap får här icke gäll som ursäkt! Man kan vara den förutan, och ändi klart uppfatta sättet för sakens rätta handläggning och beredning till en ändamålsenlig utgång. Mer förmåga att klart uppfatta och sjelfständivt handla — får en föredragande icke vara förutan. Dertil fordras ock i närvarande fall icke större skarpsinnighet, än som belöper sig på hvar och en af den för frågan intresserade allmänheten, hvilken redan ifrån begynnelsen ty värr alltför tydligen insett: att saken blifvit ledd, icke efter det allmännas, utan fast mer efter ett kotteris enskilda intresse.n sm—— mL i. rr ro.