Aftonbladet – 5 oktober 1847, sida 3

föröka produktionen och välståndet, samt förhöja arbetslönerna och göra prisen på lifsförnödenheterna billigare, befarade likväl att den allmänna konkurrensen snart skulle tillintetgöra dessa fördelar, emedan dels uppfinningsförmågan snart gjorde sig oberoende af arbetet, dels fabriksförläggarne torde nedsätta arbetslönerna. Arbetaren skulle således, såsom han befarade, icke komma att befinna sig bättre än under skyddssystemet, och andra medel borde begagnas för att hjelpa arbetsklassen. D:r Bowring uppstod nu såsom ett ifrigt ombud för denna klass, emedan det vore egentligen för dess väl, som ban och hans vänner (de radikale) blifvit valde till deputerade i engelska parlamentet. Han vederlade ganska tilfredss:ällande hr Wertbs farhågor och förklarade, att endast handelsfriheten kunde förbättra arbetarnes lott, betrygga det största möjliga antal individer i staten om det största möjliga vä!stånd, cch åt arbetaren bereda den högsta möjliga arbetslön, genom det att den nedbringade lefuadsprisen till det billigaste. Han åberopade en mängd exempel ur Englands, Toscanzas, Schweiz och hans-städernas fabriksväsende, som vwisade att handelsgemenskapens frigifvande varit till stor nylta för industrien. En hel Lop af kongressens medlemmar talade utförligt öfver detta ämne, ibland andra br Ackersdyck, professor i Leyden, som redan för flera år sedan, såsom professor i Lätlich, försvarat handelsfriheten; hr Tex, äfven professor i Leyden, Asher, Wolowski, parlamentsledamoten, James Wil on m. fl. Derefter skreds till omröstning, och enbällgt (med undantag af hr Rittinghauseo) bef tredje frig.n besvarad så, att handelsfriheten förbättr.ide arbelsklassernas ställning, emedan den förminskade dess bördor och förökte dess njutningar. Den fjerde frågan, huruvida handelsfriheten kunde förmå att förminska statsbördurna, uppsköts till nästa kongress; men hr Blanqui framställde med raska drag protektiv-systemets mot sedligheten sträfvande följder; han erinrade om spionväsendet, tull!jenstemännens andel i tullförsnillningen, de ständiga striderna mellan dem och folket, visitationen på krojpen 0. s. v., hvartill hr Ewart tillade flera bevis, hemtade från Englands äldre tullsystem. Kongressen uttryckte derpå den allmänna mening, att handelsfriheten var ett medel, för att göra slut på den tilltagande sedeslöshetenn. Nu kom i ordningen frågan om sättet att föra handelsfribeten ifrån theoriens område till praxis. Hr Bartels uttalade sina åsigter i ämnet, men man förenade sig snart derom, ait den frågen icke ännu kunde få en bestämd och otvifvelaktig lösving. Man uppsköt derföre densamma, äfvensom grefve Arrivab.nes sats, att oaktadt handelsfriheten var grundad på rättsprincip och förnuftet, din likväl icke kunde under intelligensens nuvarande tillstånd införas annorlunda, än efterhand. På hr Garniers förslag förpligtade sig likvil alla kongressens medlemmar, att :öka befordra nationalekonomiens studium vid zllmänna och enskilda undervisningen. Hrr Dunoyer och Bowring framförde derefter kongress-ledamöternas tacksägelser till presidenten och vice presidenten, såsom upphof till kongressens församl. nde, och man öfverlemnade åt dem att bestämma ort och tid för nästa kongress. Slutligen gaf den Belgiska föreningen den 49 Sept. en stor bankett för nationalekonomerna, der tal och skålar vittnade om den allmänt rådande öfvertygelsen, att bandelsfrihetens sak var hela verldens och att de män, som derför strida, äro berättigade till mensklighetens erkänsla. Nästa kongress troddes komma att hållas i England. (Införes på begäran.)