Aftonbladet – 5 oktober 1847, sida 3

son, doktor Asher och grefve Arrivabene. Till sekreterare valdes Lehardy de Beaulieu och Faider. hå ; fVid första sammankomsten diskuterades i allmänhet handelsfrihetens principer, hvi:ka försvarades af hrr Fsider, Wolowski, Prince Smith, Blanqui, d:r Bowring, Ewart m. fl. och deremot bekämpades af hr Rettinghausen från Köln och Duchateau från Valenciennes. Hr Faider framställde den stora vigt, vetenskaper ega, hvilka afse en direkt förbättring i menniskoslägtets belägenhet. Politikens studium var visserligen ädelt, men det var blott ett medel, icke ändamål; ty detta var för menskligheten ernåendet af sällbet, trefnad och välstånd. Talaren uppehöll sig länge vid de framsteg som politiska ekonomien i sednare tider gjort, och nämde David Hurme, Quesnar och Gournay såsom blotta teorister. Den störste vetenskapsmannen i vår tid rigtar nu uppmärksamheten på prektiska idcer, för att utur principerna hemta fec:a. Talaren sökte visa det falska i protektionisternes påståend?, tt nationaläran fordrade skyddssystemets bibehallande, och dårskapen uti a:t beskydda manufakturer på hela nationens bekostnad, samt påsted att säkr.ste sätet till att göra koxkurransen oskadlig är att utvidga vfsällningen för producenten. Hr Blanqui meddelade i synnerhet de bevis för skyddssystemets förträfflisch t, som hr Rieser.hausen ville hemta frin Portugals b-lägenhet, hvilken denne insåg vållad genom Methuenfö draget. Det landet, side han, var redan i aftagende innan traktaten. I det närbelägna, Ider prolibiliv-systemet är gällande, stod det lika illa till. I Spanien smugglades för ofantI ga summor, så att smugglingen surrogerade bristen på fri hahdel. För öfrigt ådagalade bar, att skyddsprincipen i Frankrike, då den af nationalkonventet öfverdrefs, hade ett politiskt, icke ett ekonomiskt syfte, samt visade med exempel, huru föga gagn franska producenterna hafva af skyddssystemet. Talaren sökte visa, att då två riken ömsesidigt begagna det mot hvarandra, begge folken lida; och tog de nya friare förhållandena i England, Sardinien och Neopel till bevis, att det land, som först går ifrån det systemet, vinner mera der, å, än det som bibehåller detsamma. D:e Bowring emotogs med högljudt bifall. Afven han vederlade de bevis men sökte hemta från Methuen-fördraget, och visade, att E-gland sjelf frånträdt de skenbara fördelar, com det derigenom ansågs hafva vunnit, sedan det hunnit numer öfvertyga sig, att alla dylika hindelspolitiska knep äro ändamålslösa. Portugals handel var nu öppen för hela verlder. Engelsmännen fordra blott reciprocitet. Då vid sista fördraget med China man der ville endast gifva England bandelsrät!, hade engelska underh.ndlarne deremot yrkat, att denna rätt skul!e utsträckas till alla nationer. Talaren frågade den tyske loftalaren af prohibitiv-systemet, hvad nytta Tyskland verkligen deraf hemtat. I England bade det icke gagnat. Dit hade betydligt belopp af tyskt kläde införts, emedan det kostade mindre; och hvad tjenade det då til!, att i Tyskland beskatta klädesinförseln. Han ingick i en ganska slående beskrifning på vidden af den handel, som bedrefs gezom smugglarne, hvilka han sade vara rent af sända ifrån himlen, ty han visste ej hvad det kunde blifva af veriden dem förut:n. (Skratt och bfall.) Den tid hade kommit, då nationerna, liksom individerra, endast kunde finna sin lycka i andras välgång, och då nationaliteten måste lemna rum åt brederskapen — en stor, vid broderskap, som omfattar hela menniskoslägtet. (Långvarigt bifall.) Dessutom vet enhvar, att herrar protektionister sjelfva hafva ingenting emot handelsfriketen, blott den icke vill röra vid deras förvärls-gren; cch ta!aren slutsde med att förutsäga, att äfven navigationsakten i England måste falla för de sundare principer, som nu der med hvar dag göra sig gällande. : Den 47 började diskussionen öfver specialfrågorna. Dervid afhandlades handelsfriheten i sina internationella förhållanden. Skyddstullssystemet, som hr Duchateau försvarade såsom ett värn för det nationela arbetet, blef bekämpadt af br Dehosselle från Verviers, professor Wolowski och Anison Desperron. Hr Wolowski dref den satsen, att alla tul!-lagar väl kunde skydda den manufakturerade arwikeln, men icke den arbetande mannen — en oformlighet, som blott den fia handeln kunde afbjelpa. Sedan derefter debatten blifvit 1fligt förd af hrr Prince Smitb, Duchateau (som nästan ensam drog bördan att försvara skyddssystemet), presidenten sjelf, ssmt Horace Say och professor David från Köpenhamn, fattades af kongressen följande beslut: national-ekonomernas kongress är af den öfvertygelse, att handelsfriheten är ett behof för menskligheten och menskliga samhällena, och att den skall hafva till följd, 1) att folkens föreningsband närmare tillknytas, 2) att produktionen får en större utvidgning och industrien betryggas mot de plötsliga skakningar, hvilka äro en oundviklig följd, då handeln är genom förbud inskränkt. Den 48 öppnades debatten af engelska parlamentsledamoten W. Brown i frågan om handelsfriheten, i afseende på den arbetande klassens intressen., En rhenländare, hr Werth, som trodde att hoandelsfribeten väl i början kunde TRA TE a a NR RR