Aftonbladet – 5 oktober 1847, sida 2

befriad från det honom ådömda dödsstraffet, och i det stället benådad med straff af 28 dygas vatten och bröd, Sppenbar kyrkoplikt och lifstids fästning. (P. o. I. T.) — a Regeringen lemnar ändtligen sin neutralitet och (6 Y Sppträder med bestämda tankar i fråga om en af folkets rättigheter. Läsaren erinrar sig utan tvifvel det mycket omtvistade målet rörande mötet i Gamleby, hvilket, med andra ord sagdt, handlade derom, huruvida ett antal personer i Calmar län, s som önskade samlas att rådgöra om en petition till regeringen, rörande länets delning, skulle, på det sammankomsten ej måtte anses olaglig, ega rättighet att erbålla kronofogdens på: krift om erhållen anmälan å en notis derom, den de ville hafva uppläst från predikstolen, men hvilkn påskrift kronofogden vägrat. Det är äfven bekant, hvilka principer landshöfdingen i Calmar, hr Nerman, uti sitt utlåtande i anledning af baron Raabs besvär öfver dess utslag, yttrat i afseende på svenska medborgares rätt att sammanträda till öfverläggningar öfver offentliga ämner. Regeringens beslut öfver detta ärende meddelas nu uti tidningen Barometern, som på köpet beledsagat det med några betraktelser af den aldra enfaldigaste art. Beslutet lyder som följer : OSCAR, med Guds Nåde, Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung. Wår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig, Troman, Landshöfding, f. d. JustitieCanzler, Riddare af Wår Nordstjerne-orden och af Wår Wasa-Orden! Hos Oss har Capitainen, Friherre Carl Raab, anfört underdåniga besvär öfver Eder den 23 Mars innevarande år gifna Resolution, hvarigenom, i fråga om Kronofogdens i Norra och Södra Tjust Härader vägran att för uppläsande från Predikstolarne meddela påskrift å en med klagandens och åtskillige andra egendomsinnehafvares i orten namn undertecknad Kungörelse angående sammanträde för öfverläggning om Norra och Södra Tjust härader borde införlifvas med Linköpings Län, eller i förening med öfriga delen af Norra Calmar Län utgöra ett eget, J uppå häröfver af Friherre Raab å egna och, efter uppgift, flera andra personers vägnar anförda besvär, på anförda grunder förklarat, det J funnit Kronofogen i detta mål rätteligen förfarit, hvadan den deröfver förda klagan lemnades utan vidare afseende; deruti ändring blifvit genom de underdåniga besvären sökt, med anhållan att 1816 års Kungörelse måtte erhålla den tydning, som tilllåter menighet att i alla lokala, ekonomiska och rättegångsärenden sammankomma och dem diskutera; hvaröfver vederbörande hörde blifvit och J, under den 46 Juni detta år, infordradt underdånigt utlåtande afgifvit, hvarefter klaganden med underdåniga påminnelser i målet inkommit. WI hafve i Nåder låtit Oss handlingarne i detta besvärsmål föredragas, och, då i detta mål fråga endast är huruvida Kronofogden i Norra och Södra Tjust Härader bordt med sin påskrift förse den Kungörelse klaganden önskat få uppläst från Predikstolarne, i ändamål att invånarne i Norra och Södra Tjust, Tunaläns, Aspelands och Sefvedes Härader måtte sammankallas, för att genom Sockneombud öfverlägga om Norra och Södra Tjust Häraders införlifvande med Linköpings län, eller om de i förening med öfriga delen af Calmar län borde utgöra ett eget; men afhandlande af detta ärende, och beslut angående en så beskaffad förändrad Länsindelning icke kan anses ankomma på invånarne i förenämnda Härader, hafve Wi icke funnit skäl göra ändring i det slut, hvaruti J stadnat, utan hafva de underdåniga besvären alltså af Oss blifvit afslagne. Hvilket Wi Eder i Nåder tillkännagifve, jemte det Wi låte Nådig Resolution i målet utfärda. Wi befalle Eder Gud Allsmäktig Nådeligen. Stockholms Slott den 47 Augusti 1847. Under Hans Maj:ts Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro Dess tillförordnade Regering: Alb. Ihre. Ol. Staöl von Holstein. S.A. Munthe. Gust. Peyron. Georg Ulfsparre.n Vi -måste tillstå att det är med stor glädje vi förnummit, att konung Oscars namn icke står under denna resolution, cmedan vi hvarken böre eller vilje frångå det hoppet, att något sådant aldrig kunnat emanera från konseljen, om Konungen varit hemma. Men på samma gång har man nu ett ojäektigt och fullt talande bevis på de herrars liberalism i politiskt afseende, hvilkas namn såsom ledamöter af den tillförordnade regeringen man läser här ofvan; och detta är, som bekant, en intressant stridsfråga, hvarom mycket tvistats emellan Aftonbladet och Dagligt Allebanda. Det handlade hör om ingenting annat; än att någre bland de förmögna och bildade invånarne i ctt län ville hos den offentliga myndigheten snmäla, att de önskade sxmmanträda till öfverläggning om ett för orten vigtigt ärende. Nu är det icke nog att kronofogdens vägran att lemna sin påskrift, det ban erhållit deona anmälan, gillas af regeringen; de enskilde personerne förklaras också oberättigade att afhandla, d.v.s. att i samråd tänka och tala om ett ärende af allmänt intresse. Att fatta beslut i ämnet har ju aldrig varit ifrågasatt, och vi förstå således ej huru detta uttryck kunnat inflyta i resolutioner. Så långt bafva vi då kommit näst före öppnandet al 1847 års riksdag i frågan om erkännandet f den medborgerliga rättighet, som likKE TGN RN Are NPA ERNER AE SNR