Aftonbladet – 5 oktober 1847, sida 2

Ett ganska giltigt skäl, svarade fångvaktaren. Tom! ropade Kneebone åt bodgossen; gå inte och lägg er ännu. Jag behöfver er. Tänd lyktan. Och om ni får höra något oväsende i samtalsrummet, så bry er inte derom. Inte det ringaste, svarade gossen i en sömng ton och med en blick, som tyckte: säga, att han var för mycket van vid buller och oväsende om nätterna, för att bekymra sig derom. Nå, stig in nu då, herr Namnlös, eller hvad ni heter! ! Shotbolt, sade fångvaktaren. 1 Godt, berr Kippskodd, följ mig nu, jag skall så förut Och klädeshandlaren visade honom vägen till ett inre rum, der ett bord stod midt på golfvet, med en stor hvit duk utbredd deröfver. Jack Sheppard känner det här hus:t förut, tror jag? sade Shotbolt. ,Hvarenda fläck, svarade klädeshandlaren. p;Han måste känna det, ty han var lärling hos herr Wood, som förut bodde här. Han har till och med skurit in sitt namn i väggen i stora rummet der uppe. Nå, jag måtte sägal yttrade Shotbolt. Hvar skall jag kunna gömma wig här? tillade han och såg sig omkring efier någon skrubb eller garderob. Under bordet blir allra bäst, sade Kneebone. Duken räcker nästan ända till golfvet. Ge mig er käpp. Jag skall ha den tillreds åt er.n Men om han har Blueskin eller någon annan djefvul med sig,, sade fångvaktaren tvekande. Om han det har, så skall jag hjelpa er, så att styrkan blir lika på båda sidor. Ni är väl inte rädd, herr Skoplagg? Inte det minste,, svarade Shotbolt, i det camma han kröp under bordet. Der bar ni min käpp. Är jag rikigt gömd ru?, Inte alldeles; ni måste dra in fötterna mera. Kom väl ihåg, att ni inte rör er det allra minsta, förrän supån är slut. Jag skall stampa med foten två ginger, när det är tid.