Aftonbladet – 5 oktober 1847, sida 2

purpurfärgad sammetsmössa med gnldtofs på hufvudet. Mitt namn är Kneeb ne, tillade denne präktige berre och steg fram. Hvad är er önskan ? Att få tala ett ord med er allena, sade den främmarde. Afläigsna er, Tom, så länge,, befallde Kneebone. Nå väl, min herr , tillade han och betraktade sin gäst med misstänksamma blickar; phvad har ni nu att säga? Jag ville underrätta er, herr Kneebone, att Jack Sheppard har rymit, svarade Shotbolt. ,Hsad tunnor tusan! Det är några få timmar sedan jag såg honom fastsmidd i det stark ste häktet i Newgate, med kedjor af åtminstone en half centners tyngd. Det är nästan otroligt. Är ni säker, herre, att ni inte blifvit falskt underrättad ? Jag var just i vaktrummet vid samma tillfällev, svarade fångvaktaren. Då måste ni väl veta det. Mon i alla fall är det knappt möjligt att tra det. När jag bjöd h-nom hit på supe, tänkte jag väl aldrig, att bjudningen skulle klifva antagen. Men nu anser jag det inte för otroligt. Jaz är öfvertygad, alt ban kommer,, svarade Shotbolt; och det är för den orsaken jag har iofunnit mig här, Derpå utvecklade han för klädsshandlaren hela sin plan. Det är godt och väl, herre, sade Kneebone, när den andre hade slutat. Jag skall visst inte lägga något hinder i vägen för hans gripande; men jag vill inte heller lemna er något bistånd. Om han håller ord, så vill jag också hålla ord. Den supå han är bjuden på, skall han ha. Ni måste vänta tills den är slut. Som ni behagar, herre! men jag räknar på, att ni inte låter honom komma undan. Det lofvar jag att inte göra. Jag skall säga er, att jag har också ett annat skäl att tro honom vilja hedra mig med sitt besök. Jag vägrade nemligen att underlecina en böne-krift om nåd för honom; ehuru det inte skedde af ovilja mot bonom sjelf, utan derföre att böneskriften var föranstaltad af en person, som jag omöjligt kan tåla — kapten Darrell.,