Aftonbladet – 5 oktober 1847, sida 2

Utan aning derom att hans företag bevakades, skyndade imedlertid Shotbolt till Wychgatan. På vägen hyrde ban en portschäs med två raska bärare och befallde dem att vara honom följaktige. När han kommit på något afstånd från stället, dit han ärnade sig, lät han dem göra halt och arvisade dem en gård, som låg nästan midt emot klädeshandlarens hus, med tillsägelse att gå in der och vänta tills de blefve kallade. Jag är polistjensteman, tillade han, och har order att arrestera en ryktbar missdådare. Han sksll gripas i det der huset, och kommer troligen att göra motstånd. Men jag räknar på er hjelp att få honom in i Portschäsen, och sedan är det bara att fara af med honom till Newgate.n Nå, hvad få vi för besväret då, herre?) frågade den förnämsta portschäsbäraren, som var en irländare, liksom de fleste af hans yrke på den tiden; Fem guinger, Här har ni två på förhand. Godt; då skall ärendet bli riktigt uträttadt, ropade karlen. yHar han en gång kommit väl in i den här portschäsen, så lofvar jag, att han inte skall slippa ut så lätt som Jack Sheppard slapp ut ur Nya fängelset. Prata inga dumheter, svarade Shotbolt, som tyckte föga om denna anmärkning; utan: hör på nu hvad jag säger. — Ha! hvad var det? utropade han, då någon hastigt strök förbi honom; om jag inte hade sett den svarta djefvuln nyss på stund i vaktrummet, så kunde jag ha svurit på, att det var fru Spurlings sotareunge, Caliban. a Så snart han hade instruerat portschäsbärarne och låtit dem gömma sig på den förenämnda gården, gick Shotbolt tvärs öfver gatan till Kneebones hus, der luckorna redan voro stängda, och klappade på porten. En bodgosse öppnade genast. . VÄr -er husbonde bemma? frågade fångvaktmästaren. : Det är ban, svarade en ståtlig figur, som var klädd i en präktig guldstickad sidennattrock, kantad med röda sidensarsband, och en