Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 2

vigtigare tjenst. Knölpåken skall görat Med dessa ord hängde han den på armen. Derpå tog han en brinnande fackla, som stod bredvid honom, ech gick till andra ändan af rummet. Här tryckte han på en springfjeder i väggen, hvarvid en lönndörr flög upp, innanför hvilken syntes en smal bro, som gick tvärsigenom en cirkelrund byggnad utan både golf cch tak. Inunder låg nemligen en djup brunn, och ofvantill syntes firmamentet. Det var ett dystert, hemlighetsfullt ställe, och ingen visste rält, hvartill det begagnades; men de, som hade sett det, kallade det Vaitenhålan. Bron var försedd på ömse sidor med balustrader, men med långa mellanrum mellan hvar docka; och som den sluttade starkt utföre, voro fotfästen anbragta till betryggande af passagen. Vid andra ändan af bron var en dörr, som nu stod öppen; men Jonathan stängde den och tog ur nyckeln. Unader återvägen stannade han midt på bron, höll facklan utföre och såg ned i den djupa afgrunden. Ett rödt sken föll härvid på den slembetäckta stenmuren och färgade det svarta vattnet längst ner i bottnen. En sakta hosining af Jonathan gaf i det samma starkt eko från hålan, i flera omgångar upprepadi. Här kommer väl snart att höras ett starkare ekeop, sade Jonathan för sig sjelf. Innan han lemnade stället, såg han äfven uppåt och betraktad2 dei blåa himlahvalfvet och de bleka stjernerna genonr ett jerngaller, som betäckte hela öppningen. Då Jonathan återvände till audiensrummet, lemnade han med flit dörren till Vattenhålan halföp, e. Derefter öppnade han ett skänk