Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 2

För tusan djeflar! utropade Wild med tydligt tillkännagifven oro. Det förändrar saken betydligt. — När var det ni sist biktade er, sir Rowland? tillade han plötsligt. i Jag vet inte, hur ni kan tillåta er fråga det ) svarade riddaren med högdragen min. Jag frågar, för det — för det jag alltid har misstroende till en presty, yttrade Jonathan. Jag kommer just nu ifrån presten, sade Trenchard. Så mycket värre! utbrast Jonathan, i det han steg opp och gjorde ett slag omkring golfvet, liksom osäker huru han skulle förhålla sig. Så mycket bättre!l invände riddaren. Den som står på grafvens brädd, liksom jag, bör aldrig vara oberedd. i Ni är märkvärdigt vidskeplig, sir Rowland! sade Wild, i det han plötsligt stannade midt framför honom och beiraktade honom med oafvända blickar. Om jag det vore, så skulle jag icke befinna mig här, svarade Trenchard. Hur då?, frågade Jonathan nyfiket. Jag hade en ohygglig dröm i natt. Jag tyckte, att min syster och hennes mördade make släpade mig hit, just till det här rummet och befallde er att slå ihjel mig pDet var en ohygglig dröm, i sanning!. sade Jonathan med tankfull min. Men ni bör inte öfverlemna er åt sådana dystra föreställningar. Tillåt mig bjuda er ett glas vin. ;Den botöfning, som är mig ålagd, förbjuder det, sade Trenchard och gjorde en afvisande åtbörd med handen. Jag har ej tillfälle att stanna här längre,