Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 2

likväl på misstankar att sjelf vara upphofvet härtill. Scenerna flyttas sedan till Madrid och Aranjuez. Isabella bar blifvit införd till en fru Dolores Alcanzas (fru Torsslow), som håller pension för den castilianska adelns döttrar, men har blifvit vunnen för Olivares planer. Från donna Dolore; skall I:abella föras till hofvet cch komma under konungens ögon. Men Zarillto infinner sig, nästlar sig in både hos Dolores och slutligen vid sjelfva hofvet, blir af konungen upphöjd t:ll Don, och får genom deras mejestäters egen höga medverkan sin goda Isabella, hvilken alltså slu!ar som Don Zarillos maka, i stället för att blifva Filip IV:; mätress. Hvad som egentligen gör Zarillos ständiga lycka, är den märkväsdiga omständigheten, att så fort han kommer för någon af sina fienders ögor, upptäckes det, att, under fordna mystiska förhålland-n, som omgifvit hans spädaste barndom, det så väl åtburit, att han varit gudson åt den personen. Detta hvilar på några qui pro quos, som slutligen uppklarna; men under tiden är han först don Paternos gudssn, så donna Dolorts gudson, så Olivares gudson, och omsider — konungens gudson. Sådant kan ej annat än aflöpa väl. Utom de nämnda hufvudpersonerna uppträda tre eller fyra sidokarakterer, som mycket bidraga till det helas underhållande i liflig ton. Dit höra Zirillos kamrat Pacheco (hr Stjernström), korregidorens notarie Riego (hr Norrby), och don Barbadinos (hr Malmström), ett slags factotum i Olivare tjenst, snarlik Don Quixote och ständigt påminnande om att ban är af gammal spansk stam. Donna fInesilla (fru Tillgren), korregidorens hustru, har cceckså i pjesens början ett vigtigt parti, ehuru hon sedan blir obetydlig. Stycket vann publikens bifall. Hr och fru Torsslow, äfvensom hr Kinmanson, mottogos vid sjelfva inträdet med applåder, och inropning egde rum vid slutet. Rollerna gåfvos i alimänhet med berömlig ensembie. Till efierpjes förekom Skomakaren och hans Fru, 4-akts komedi i 2 tablåer af Aug. Blanche med musik af Isid. Danrström. Det lilla stycket är hos publiken redan bekant för en mängd lyckliga repartier och ganska melodiösa kupletter. Hr Stjernström är alltid en god Beckmark, och m:ll Lindmark en Susanna som sig bör. Hvad man kunde önska, vore en bättre löjtnant Knallstjerna, i händelse hr Björkman kunde vinna befordran till annan plats. Mindre Teatern synes allt mer göra sig förtjent af allmänhetens vppmärksamhet genom den utmärkta omsorg, som blifvit använd, blend annat, i och för dekorationerna.