Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 2

tillräcklig styrka att släpa mig dit och jag behöfver inte tänka på åter färden. i Var lugn, söta själl sade Wood, i det han vinkade betydelsefullt åt Thames; ni skall få se honom, och jag skall sjelf följa er dit. En mors välsignelse har ni för detl svarade enkan med innerlig rörelse. Men nu ber: jag er, mina ömma vänner, tillade hon ned: nagot mera lugn; lemnen mig ensam nigra få! minuter för att samla mina oroliga tankar och bereda mig på hvad jag har att genomgå, och be Gud för min son., Skola vi göra som hon begär? hviskade Wi-! nifred till sin far. Visserligen, svarade han; låt oss inte dröja ett ögonblick. — Och åtföljd af de båda unga, som betraktade den arma lidande varelsen med sorgliga blickar, lemnade han bastigt rummet och stängde igen dörrn. Fru Sbeppard såg sig icke förr allena, än hon sjönk ned på sina knän bredvid sängen och utgöt sitt hjerta i brinnande böner. Länge för: bief hon så liggande, och så djupt var hon inbegripen i sin andakt, att ingenting som föregick omkring henne förmådde fästa hennes uppmärksamhet; ej heller upplyfte hon sina ögon, förrän hon kände en sakta klappning på axeln och hörde en väl bekant röst hviska i hennes öra: Mammal Vid detta ljud flög hon upp, likasom en anderöst skulle kallat henne, och med ett högt rop föll hon i sin sons utbredde armer:. Min mor! min älskade morl ropade Jack och tryckte henne till sitt bröst. Min son! min innerligt älskade son! utbrast fru Sheppard och besvarade hans omfamning med den ömmaste moderskärlek. ; Jack var helt och hållet öfverväldigad af sina känslor. Hans bröst häfde sig våldsamt och heta tårar strömmade utför hans kinder. nJeg förtjenar ej denna sällhet, sade han slutligen; men för att njuta den ett ögonblick, skulle jag vågat tusende dödar. Och ni måste ha vågat bra mycket, min älskling, för att erhålla denna njutning. Jag har knappt hunnit hemta mig från den för