Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 2

sigt, eftersom den funnit plats i bladet. Vi fråga, mm med en publicist, som på detta sätt förfar, nåon hederlig menniska mer kan ingå i diskussion, fore han ock 40 gånger Professor i Upsala och lädde han sig än 100 gånger i det oskyldiga lambens kläder. Hr P:s anhängare ursäkta honom viserligen dermed, att det hos honom är en så initen vana att skarfva och förvränga, att han wumcra är för gammal att lägga bort detsamna, och anser honom derföre snarare böra beklajas än fördömas. Detta må vara, men höjden af försigtighet är att ställa en dylik person i speten för en tidning, som åtminstone vill låta påkina heder och sanningskärlek., På samma sätt, som med Allehandas förnenta misstag, förhåller det sig också med uppiten om Aftonbladets olåt, som Professorn ägger Allehanda i munnen: den är uppdiktad ut Professorn. Sedan det således befunnits att varken misstaget eller olåten ägt rum, måste nan nödvändigt göra sig den frågan: huru kan n man vid professor Palmblads ålder rusa så olindvis på, att han ständigt blir slagen på ingrarna? Vi vilje för-öka att förklara den saken. Vi tro nemligen verkligen icke, att Prof:ssorn egentligen har för afsigt att ljuga; men let är hans imagination, som ständigt spelar wonom dessa stygga spratt. Han tycker nemigen förmodligen, att det icke vore så illa, om Aftonbladet eller Allehanda, eller någon annan notabilitet inom det liberala lägret, hade sagt eller gjort det eller det, emedan han derigenom kunde få ett tillfälle att hugga på dem; denna önskan införlifvar sig då så starkt med hans föreställningssätt, att han verkligen tror att deras ord eller tankegång fallit sig så, som han vill ha dem. Det är samma förhållande som med vissa gamla jägare, hvilka spinna ihop historier, för att roa andra, och upprepa dem, tilldess de sjelfve tro dem sa fast, att de ville ;värja derpå. Skillnaden är blott att Professorn sitter och diktar för sig sjelf, och blir så förtjust af sin egen komposition, att han ej längre kan betvifla den. Endast sålunda kan man, med en man, som är ganska hygglig och reflig i det enskilda umgänget, förklara att han icke i sina skrifter förmår urskilja lögn från sanning, att han begått en sådan massa af blunders i sin skrift om Norge, 0. s. v. Imedlertid lärer den der publicistiska matinen egentligen varit en afskeds-dejeåner, och hr Professorn nu afrest till Upsala, för att fortsätta sina föreläsningar i Grekiskan. Vi hoppas blott att han icke må pudra i studenterna lika många oriktigheter angående grekiska språket, som dem, hvarmed han på denna ena måinad trakterat allmänheten i politiken; ty annars beklaga vi de unge männen för den Heleriska rotvälska, de skulle insupa under hans jedning. Man skulle då nödgas betrakta det såsom en lycka i olyckan, att forn-grekiskan allt fall numera är ett utdödt språk, som insen är tvungen att använda. ae