Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 2

Bara tre dagar! tre korta dagar! Hvilken! ass ln Den arma själen! hennes förstånd är borta igen,, sade Wood, som blfvit uppskrämd af hennes vilda blickar. Jag fruktade att så skulle ske. Bara tre dagar! fortfor enkan; tre korta, korta dagar — och sedan är allt förbil Jona-; thans ondskefulla hotelse går således till slut i fullbordan. Galgen står midt för mina ögon — jag ser den med alla dess vederstyggliga tillbehör, — uff! Härvid öfverfölls hon af en häflig skakning och satte händerna för ögonen, liksom för alt befria sig från en fasansfull syn. Förtvifla inte, min bästa fru Sheppard, sade Wo-d med en öm, smekande ton. Förtvilla inte! upprepade hon med ett högt skratt, som skar i öronen som en rakknif på alla som hörde det. Skall jag inte förtvifla? Och hvem eller hvad skall trösta mig när min son är borta? Jag har gråtit tills mina ögon blifvit tor:a, — jag bar lidit tills mitt hjerta har brustit, — jag har bedt tills min röst bli!vit stum, — och allt förgäfves. Nu skall han ändå bli hängd! — bängd! — hängd! Hal! hal! ha! Hvad återstår mig annat än förtviflan och galenskap? — L-fva mig en sak, herr Wood! fortfor hon i det hön hastigt ändrade ton och konvulsiviskt omfattade snictarens arm; ,lofva mig det! pAllt hvad ni önskar, min bästa,, svarade Wood; hvad är det ni begär? Bezraf oss tillsammans på Willesdens kyrkogård. Der är en liten idegran vester om kyrkan. Lit oss ligga under detta träd i samma graf. Kom ihåg det, i samma graf. Vill ni lofva mig att göra det? Jag lofvar det högtidligt,, svarade snickaren. pDet ör nog,, sade enkan med en tacksam blick. — Jag måste se honom i qväll Omöjligt, min bäsa fru Sheppard,, sade Thames. I morgon skall jag föra er till honom.) I morgon är det för sent,, svarade hon med ihålig stämma. Jag känner på mig att det då ej kan ske. Jag måste se honom i qväll; annars får jag aldrig se honom mer. Jag vill ge honom min välsignelse innan jag dör. Jag har