Aftonbladet – 30 september 1847, sida 2

gördlar, hvaremot de sednare hade lemnat nyck larne hemma. Vet ni, herr Ireton, jag har sett många galanta karlar under min tid, yttrade fingvaktmästaren i Westminstergate, i det han tömde sitt tredje glas punsch; men maken till Jack Sheppard har jag aldrig sett. Inte jag heller,, svarade Ireton och följde hans exempel; ,och jag har ändå haft inte så liten erfarenhet. Allt sedan han kom hit för tre månader sedan, har han varit själen i alla nöjen här på stället; och nu, då dödsdomen blifvit fastställd och dagen är utsatt, så, i stället att bli modfåld och nedslagen, som alla andra plä bli, är han tvärtom vid glzdare lynne än någonsin. Ja, det kan jag säga er, herr Griflin, alt jag riktigt kommer att sakna honom. Vi ha haft en ganska vacker förtjenst på honom den här välsignade dagen — inte mindre än sextio ginger. Inte mer? ropade Griffin med misstrogen min. Jag skulle ha trott, att ni fått in åtminstone dubbelt den summan. Inte en skilling mer! det försäkrar jag! svarade Ireton, både stött och förargad. Här dela vi alla lika. Jag har sjelf tagit emot pengarna och vet allrabäst hvad det gör. Det förstås! det förstås! svarade Griffin. Jag tillbjöd Jack fem ginger, såsom hans andel, fortfor Ireton; omen han ville inte behålla dem, utan gaf dem åt de bysatte och andra fattiga fångar, som nu hålla på att dricka upp dem i källaren der under Common-side.x Jack är en ädelsinnad gossel utropade vaktmästaren i Clerkenwellfängelset, i det han höjde