Aftonbladet – 24 september 1847, sida 3

slutade denna operztion brast filen. Ekbjelken, som ver nio tum tjock, utgjorde nu det enda men fruktansvärda hindret för hans flykt. Med handborrn gjorde han deruti en mängd bål så tärt invid hvarandra, att slutligen hela bjelken var på det stället sönderborrad, hvarefter han på något afstånd derifrin förfor på samma sätt, då det icke blef svårt att bryta bort ett tillräckligt stort stycke af bjelken. Denna oaflåt!iga borrning var så tröttsam, att han måste stundtals hvila sig för att återfå bruket af sina fingrar. Sedan arbetet var fulländadt, steg han ned igen och öfvertalade Bess att kläda af sig både underkjortlar och klädning, hvarefter h:n ref sönder dessa plagg i smärre stycken, af hvilka han tvinnade ihop eit slags rep, som han fästade vid nedersta fönstergallret. Nu hjelpte han sin följeslagerska, ehuru icke utan svårighet, att stiga opp till fönstret, och med ännu större svårighet att komma igenom öppningen, emedan hon var mycket tjockare än han sjelf. Derpå gjorde han ett slags rännsnara, som han satte omkring lifvet på henne; och sedan han tagit säkert fiste i jerngallerna, lagad2 han sig att släppa sakta ned henne. Men Bess kunde ej utan möda förmås att underkasta sig det vådliga försöket; det var endast genom de ifrigaste böner och slutligen allvarsamma hotelser som Jack nödgade henne att anförtro sig it det brickliga rep han hade sammansatt. Efter mångfaldiga invändningar släppte hon ändiligen tag och kom, genom Jacks varsamma ledning af repet, lyeki:t ned på m.rken. Ett ögonblick der. fter stud ban vid henn s sida. Men det värsta var änvu ogjordt. De begge arre-tantorna hade visserligen undkommit ur Nya fängelset; men Clerkenwell Bridewells mur som tilllörene omgaf detta fängelse och som jar mer än 20 fot hög samt dessutom beskyddad af fruktansvärda och skarpt spetsade spanska ryttare, återstod önnu att öfverstiga. Jack kände likväl ett medel att öfvervinna äfven detta hinder. Hon vågade sig fram till stora porten, och sedan han borrat en mängd hål iträet, Ja som stora och på lagom afståind från hvarandro, för av kunna hvila åspetssrne deri, lyckades: