Aftonbladet – 22 september 1847, sida 3

befriade er ur vaktens händer, och ni öfver talte mig att komma och bo hos er, så piskade Jag upp fyra karlar, af hvilka hvar och en var jemngod med er i krafter ... hal hal Min goda Poll! sade Kneebone, i det han reste sig upp; stilla er, jag ber så mycket! Prata dumheter! svarade fru Maggot. pJag är ledsen vid er och har lust att återvända än en gång till min förra älskare, Jack Sheppard. Han är mer värd än tolf sådana som ni. Eiler, om den här vackra ynglingen vill bara säga ett ord, så följer jag med honom., Ni kan gå hvart ni behagar, min fru, sade Kneebone förbittrad. Men jag förmodar, att efter det vackra prof, ni nyss gifvit af ert älskvärda lynne, lärer ingen vilja helasta sig med ett sådant påhäng. Hvad säger ni derom, min herre?, frågade amazonen, med en inbjudande blick på främlingen. Ni skulle finna mig medgörlig nog; och med mig vid er sida, skulle ni hvarken behöfva frukta polisbetjent eller vakt. Jag har fredat Jack Sheppard från mången tillärnad arrestering. Jag kan föra en knölpåk så väl som en värja, och har besegrat sjelfva Figg på sabel. Vill ni ha mig? Ehuru frestande fru Maggots tillbud än syntes, fann den unge mannen för godt att afsiå det; och sedan han yttrat några välförtjenta komplimanger öfver hennes utomordentliga tapperhet, och förnyat sina tacksägelser till herr Kneebone, tog han afsked. Lef väll ropade fru Maggot och kysste på fingret åt honom. Jag träffar er väl en annan gång. Och nup, tillade hon med en för