Aftonbladet – 22 september 1847, sida 3

han tanka och ropade åt sin följeslagare med en röst, som främlingen mycket väl igenkände; hvarpå han satte sporrarna i hästens sidor och sprängde framåt Edgeware-vägen i fullt galopp, åtföljd af sin äldre kamrat. Den qvarblifna ynglingen, drifven af en känsla, som vi ej skole uppehålla oss med att granska, satte genast efter dem; men emedan de voro bättre beridna, blef han allt mera efter. Då han märkte att de togo af en biväg till venster, följde han samma väg och befann sig snart på Paddington-slätten. En rad präktiga och redan på den tiden vördnadsvärda almar utbredde sina vidsträckta grenar öfver detta intagande ställe. Af en person, som stod i skuggan under ett af dessa ädla träd, erhölls underrättelse, att de begge ryttarne hade ställt sin kosa åt Harrow-vägen. Ehuru föga utsigt den unge mannen numera hade att upphinna dem, dref han likväl på sin häst till ännu starkare fart. Ankommen till Westbourne-slätten — som på den tiden var ingenting annat än en hed, betäckt med ginst och ängborst, och der endast två små kojor och en krog voro till finnandes — såg han nu på långt afstånd dem, han sökte, rida i sakta skridt uppför den vackra kulle, som höjer sig från Kensall-slätten. (Forts. följer.) ttö—— — EN HISTORU ÖFVER Paris är för närvarande under utgifning, och denna historia blir säkert ganska intressant. Den kommer tillika att innehålla en :detaljerad beskrifning öfver de serskilda zatorna och torgen med de märkvärdigaste tilldraelser, som der förekommit.