Aftonbladet – 22 september 1847, sida 2

ett så förvånande sätt, att den nu bland sina anhängare räknar tre fjerdedelar af denna stora nations utmärktaste skriftställare, hvilka yttra sig med all den frimodighet, som kan äga rum under yttranderättens dervarande tillstånd. Till ett ytterligare bevis kuru det förhåller sig med detta påstående, att upplysningen förkastar radikalismen, kommer css just till pass ett af de sednaste numrorna af Morning Chronicle, som är en af de mest ansedda politiska jurnaler i verlden. Morn. Chr. yttrar nemligen om Frankrikes morsliska tillstånd, att han ej (ror, att sakernas närvarande skick kan länge fortfara, och ser icke mer än tvenne utgångar derutur, antingen en snar reform eller en ny revolution inom 5 åa 6 år, I det sednare ser ban en olycka för menskligheten, men tror, alt allt ännu kan bjelpas, om folket med allvar vill arbeta derpå, samt yttrar följande: Enligt vår mening är det en reform och icke en revolution, ssm Frankrike önskar och fordrar, nemligen en vidsträckt och fullständig representationsreform. Deita är det enda som kan frälsa landet från en våldsam revolution och det enda medlet, att tvinga denna parlamentsreform ur regeringens och det mnärvarande parlament:ts bänder, ligger i en ständigt fortfarande påtryckning af allmänna opinionen genom ett väl kombineradt agitationssystem, som öfverallt borde ledas af de medlemmar af de högre och medelklasserna, hvilka sätta fortfarande värde på heder och redlighet och betrakta med lika afsky det nuvarande systemets enormiteter och de mera blodiga men icke mera brottsliga excesser, som kunde följa af en revolution. Det mest oroande symtomet i Frankrike för närvarande ligger icke endast i höjden af folkets missnöje, utan i bristen på all offentlig förening eller på någon politisk korps, till hvilken folket kan vända sina ögon och af hvars arbeten det kan vänta upphäfvandet af åtminstone de grö:sta missbruken. Man måste,, heter det vidare, lära massan af medborgare att begripa, att isolerade önskningar äro ofruktsamma. De goda medborgarne hafva här en allvarlig pligt att uppfylla. Många sätta sig afsides, sucka öfver huru illa det står till och tro sig varseblifva, ja förutsäga till och med svåra stormar för freamtiden. Det är likväl icke på sådant sätt, som man förekommer det onda man fruktar; det är icke sålunda, som man förvärfvar den nödiga kraften alt stäfa det när det inträffar. Hvad säger T:den härom? Utvisar det, att upplysningen utdömt radikalismen och demokratien ? Tror Å. B. sig vara utan allt moraliskt ansvar i härseende till dess ensidiga kärlek för det demokratiska Amerila? Derigerom att alt der scdan åratal målas i rosenrödt, alla upplysningar, i motsalt riktning, om det verkliga tillslåndet i landet afrisas, än mindre af Red. upptagas utaf egen fri drift, har händt, att flockar af svenska medborgare i de sednare ären utvandrat till det förmenta Kanaan, för att på vägen blottställas för hårda lidanden, och, efter ankomsten, gå brist, mödor, hunger, elände och sjukdomar till mötes. Så hafva d.nna vår i flera Amerikas hamnar en svår och farlig farsot grasserat, som kallas emigranifebern. (JE 5, Sp. 8.) Det förundrar oss ingalunda, att en man med hr P:s åsigter anser Aftonbladets tankar om inflytandet af det demokratiska statsskicket i Amerika ensidigt, då det naturligtvis måste kosta på både honom och andra ultrakonservaliva, att detia land dagligen utvecklar en kraft och verksamhet, som gör, att det med sina 20 millioner invånare, fastän spridda på en så stor yta, redan kan mäta sig med de största europeiska nationer i nästan hvilka slags företag som heldst, och i flera står framför någon annan. Sådant kan omöjligen smaka dem, som med verklig ängslan leta efter och plocka upp hvarje liten smula, som kan sägas till nackdel för Amerikanarne. Men att Aftonbladet skulle, genom sina berättelser om Amerika, varit orsaken till Erik-Jansarnes utvandring, ja! nära nog till emigrantfebern, är likväl ett något för starkt påstående. Tror då hr professorn verkligen, att emigrantfebern hade uteblifvit, om än Aftonbladet hade användt alla sina krafter att hjelpa Biet och Tiden att tala ilia om Amerikanarne? Je ne pense pas, säger Capefigue, quwil y ait un gouvernement sous la forme monarchique, qui se separe longtemps de la portion raisonnable de la partie royaliste. För alt befordra och göra möjlig denna throninnehafvarens återgång till de sanna monarkiska principerna, söker konservalismen all genom ett fortsatt försvar för dessa och ell, om möjligt, ännu lifligare bestridande afliberalismens theorier, hålla vägen för honom öppen, i stället för att den, genom en företagen opposition, skulle tillstänga denna väg samt tvinga honom att kasta sig i armarna på de libe