Aftonbladet – 22 september 1847, sida 2

Främlingen yttrade ingenting, men torkade hastigt bort en tår. Då imedliertid Kneebone såg, att han nu ärnade taga afsked, trodde han det ej vara för bittida att fråga, hvem han hade den äran att tala med. Men innan denna fråga hann besvaras, öppnades en sidodörr, och ett serdeles vackert fruntimmer af amazonisk växt och hållning inträdde och gick rakt fram till Kneebone med mycket familjära fasoner. Hon var utomordentligt präktigt klädd, och hennes vida styfkjortel gjorde hennes höga martialiska växt ännu mer imponerande. Så snart hon blef varse främlingen, hedrade hon honom med det mest oblyga beskådande, och sökte på intet sätt dölja den beundran, hon skänkte hans intagande utseende. Ni ser väl, min bästa fru Maggot, ait jag har främmande,, sade Kneebone, något förlägen. Hvem är det, ni har hos er?, frågade amazonen dristigt. Den här herrn är en fräraling, Polly, svarade klädeshandlaren med tilltagande förvirring. Jag vet ej hans namn. Och han tycktes i detta ögonblick hafva förlorat all lust att veta det. Lika godt, det är i alla fall en vacker gossep, anmärkte fru Maggot, under det hon betraktade honom från hufvud till fot med den ögonskenligaste tillfredsställelse; en förbannadt vacker gosse.n aJag nödgas säga er, Poll, yttrade Kneebone, i det han rodnade ända till hårfästet, att ni borde visa mer grannlagenhet, än att tala till honom på det sättet i min närvaro.