Aftonbladet – 17 september 1847, sida 1

nes öga flög snabbt omkring bland den bullersamma och oordentliga församlingen, tills det stannade på en grupp, som var mer bullersam och mer ocsrdentlig än de öfriga, och der hennes son utgjorde hufvudfiguren. Den djupt förskräckta modren kunde med möda undertrycka ett ingestrop vid åsynen af den tafla, som här mötte hennes blickar. Jack, som tydligen var i högsts grad rusig, satt med halskragen öppen och hela klädseln i oordning, en tobakspipa i munnen, en bål punsch och en halftömd remmare framför sig; och i sällskap med honom voro två qvinspersoner, af hvilka han ömsevis emottog smekningar, dem han likaledes återgaf eller, rättsre sagdt, försökte återgifva, ty han tycktes knappast hafva medvetande af hvad han gjorde. Den ena af dessa qvinliga varelser satt bredvid honom och hade sin arm lindad omkring hans hals, medan den andra stod bakom hans stol cch lutade sig öfver honom, för att hviska något i hans öra, som, att döma efter hennes åtbörder, ej kunde vara annat än kärleksprat, Båda dessa qvinner ägde verkligen mycket personligt behag. Den yngsta af dem, den som satt bredvid Jack och tycktes vilja uteslutande tillegna sig hans uppmärksamhet, kunde ej vara öfver sjutton år gammal, ehuru hennes hållning utvisade åtminstone tjugo års mognad. Hon hade ett fint ovalt ansigte, klara leende blå ögon, en liten nez retrousse (hvarföre saknar språket ett eget uttryck för denna form, då vi hafva de vackraste exemplar deraf här ?), perlbvita tänder och en glänsande rodnad, ännu mer förhöjd genom ett rikt kastaniebrunt hår, samt en mycket hvit hals och skuldror, endast något för mycket blottade. Denna flickas namn var Edgeworth Bess; och emedan rennes tjusningsförmåga torde befinnas icke nafva varit utan inflytande på heanes unge beindrares framtida öde, bäfva vi ansett det löna