Aftonbladet – 17 september 1847, sida 1

——————stånd, som vid detta oförgätliga tillfålle gjordes af Bermudas patriotiska invånare emot den godtyckliga maktens verktyg tryggade och befästade våra privilegier på en orubbligare grund än förut; och medan våra feghjertade bundsförvandter krossades och tillintetgjordes, blefvo vi mer starka än någonsin. Mina herrar, jag är stolt öfver att kunna säga, alt jag var upphofsman och ledare af dessa åtgärder. Jag hoppas upplefva den dag, da icke blott Southwark, utan sjelfva London, skall blifva ett Mynt, — då alla menniskor skola vara gäldenärer, och inga borgenärer finnas, — då arrestering för skuld skall blifva helt och hållet afskaffad, — då rån på öppna landsvägen skall räknas för ett gladt tidsfördrif, och förfalskning för en talang, — då Tyburn och dess galgar skola kullstörtas, lifsstraff ej mer ådömas, Newgate, Ludgate, Gatehouse och Compters nedrifvas, Kingsbench, Marshalsea och fångskeppen endast till deras namn ihågkommas! Men under tiden, och då tilläfventyrs denna lyckliga dag torde vara mer aflägsen, än jag förmodar, äro vi skyldige att på bästa sätt begagna den tid, hvari vi lefva. Beskydden er sjelfva, mina herrar, och er guvernör skall ej uraktlåta att beskydda er. Innan jag sätter mig ned igen, har jag en skål att proponera, som jag är säker skall mottagas, såsom den förtjenar, med enthusiasm: Det är en nyss hitkommen främlings skål — en skål för herr John Sheppard. Hans far var en af mina gamla kunder, och jag är glad att se hans son träda i hans fotspår. Han kunde ej hafva råkat i bättre händer, än dem, it hvilka han sjelf anförtrott sig. Mina herrar! he!sa och framgång åt herr Sheppard! Den af Baptist föreslagna skålen blef af sällskapet med högt bifall emottagen, och han satte sig ner under enhälliga fröjderop och ett allmänt klingande med muggar och glas: Nu var atsigten för ehkan ej vidare stängd, och hen-!