Aftonbladet – 15 september 1847, sida 1

Ikan; och under d:t ban hvisstade, sjöng, och gjorde slit möjligt buller, för att ingenting skulle höras, lyckades han, med tillbjelp af detta verktyg, mom några minuter befria sin kamrat från handbojorna. Nu, Jackv, utropade Thames och tryckte med värma hans band; nu är ni fulikomligt min vän igen. Jag förlåter er af allt mitt bj rta. Sheppard besvarade handtryckningen med samma bjrrtlighet; och sedan han varnat Thames att icke låta handklöfvarna falla i golfvet, för att ej i förtid röja alltsammans, så började han tralla följande fragnient af en tjumelodi: Ge mig bara ett huggjern, en fil; eller knif: Det är allt som behöfs för att rädda mitt lif. )Trallera ! Hvad djefvela är det för upptåger ni har för er? frågade Abraiham. Ni väsnas ju som en umormästare.n Jag öfv.r mig i sjunga, svarade Jack. Men hvad gör ni sjelf? Jag öfvar mig i tålamod, brummade Abraham. Det är för biltidar, sade Jack med hög röst. Derpå tillade han hviskande: Stig opp på mina axlar, Thames, Se så, nu är ni oppe; tag nu den här piken, kärn efter låset, och bänn opp det, Jag: behöfver. irte säga er, hur ni skall bära er åt. Så snart det är gjordt, rusar ni ut och fattar juden i strupen. Det öfriga drar jag försorg om När en morgon fångvaktärn kom in i hans rum, pEn öppning i murn honom straxt gjorde stum. pDe svarta armbanden han fann på hans golf; ,Men fången var gången förrn klockan slog tolf. Trallera ! I det samma Jack slutade sin visa, flög dörrn opp med stort brak, och Th2mes sprang ut geNOM Öppningen. Denna maröver utfördes så hastigt, att Abraram blef alldeles öfverrumplad. Han stod just