Aftonbladet – 14 september 1847, sida 3

ket ännu endast funnes det uppgifna surrogatet. Tänk om förhållandet verkligen vore, att ingen kontroll fanns å bevillningen, hvarå den föreslagna skatten borde beräknas, och, för de dryga kostnaderna, ingen heller på sjelfva skatten, samt en revision sådan som den finnes endast i Ladugårdslands församling, hvarom mera en annan gång. Man har talt om lättheten att erhålla afskrifning för kronoutskylderna, samt att, vid utmätningar derför hos den restskyldige, bör, efter författningen, lemnas ej allenast hvad till lifvets nödvändigaste behof erfordras,, utan till och med, efter stånd och vilkor, nödig beqvämlighet. Men utom det att detta endast gäller för kronoutskylder, ej för privates fordringar af hvarandra, såsom den nu föreslagne skatten, hvarföre bysättning till och med kan ega rum; så utkräfvas kronoutskylderna med mycken allvarsamhet i Ladugårdslandstrakten. I våras befanns t. ex. hos en-vid Träsket boende arbetskarl ett skåp, som nitel hvarken ansåg nödvänligt för lifvets behof, eller för någon bejvämligheb — att förvara mat och kläder i, utan skulle utmätas, ehuru uppbördsmannen, med förfaltningens tillåtelse, hade kunnat bevilja den månads anstånd, tills arbete kunde erhållas, som begärdes, hvartill hade varit så mycket mera skäl, som arbetaren hade flera barn att försörja. Härtill kommer, att nya näringsförordningen stadgar näringens förlust, om utskylderna derföre ej betalas; hvilket stadgande väl också fanns förut, men ej efterlefdes, samt att de mindre rörelseidkarnes bevillning är för dem, i följd af de stadgade minsta afgifterne ,så tryckande, att tillfällen kunna inträffa, då en, som har sådan afgift sig påförd, kunde blifva tvungen att betala 20 eller flera procent af inkomsten i skatt, under det de förmögne aldrig kunna taxeras till högre än till 5 procent. Har många af dem verkligen betalt så många? Skulle det ifrågavarande förslaget blifva i Ladugårdslands församling antaget, så skola de öfriga snart infinna sig med samma förslag. Eau eller annan af deras presterskap skall måhända också önska sig försatt i ro; blifvande oberoende af församlingen, och skall äfven erhålla dessa förmåner. Så många skillingar skola härigenom blifva beräknade på bevillningsriksdalern, att på samma gång som den uttagas, att fattigvården ej sedermera, skall kunna erhålla större anslag, ehuru den nu kan gifva föga mer åt offren till föda, än hvad den fed svältkur straffade missdådaren erhåller af fångvårdsstyrelsen. Ladugårdslandsbo. (Insändt.) Till herrar Komministrar i Erkestiftet! Embetsbröder! den 22 dennes, enligt högv. domkapilets cirkulär, afgöres en för oss kanske vigligare fråga än mången tror,. neml. valet af en representant ibland oss vid tillstundande lagtima riksmöte. Låtom oss, hvarken förblindade rusa åstad i detta vårt val, eller liknöjdt åt hvarje håll förströ våra röster. Oss höfves att med lugn besinning söka oss ett ombud, som kan anses ega skicklighet, omdöme, fasthet och lugn att med parad hofsamhef och kraft uppträda i sitt kall. Få bland vår talrika skara sakna kanske förmåga och ännu färre god vilja — att motsvara ett sådant ståndets förtroende; — men samloms nu med våra vota kring någon ibland oss, — hos hvilken vi, i stöd af på en gång uppfostran, ekonomisk sjelfständighet, ålder och hälsa, — kunne förvänta nit, färdighet och kraft. Sådana ämnen finnas ibland oss inom: Fasterna, Rimho och Röö, Wermdö Kungs Husby; m. (l.? Sat Sapienti. Komminister w Erkestiftet.