Aftonbladet – 14 september 1847, sida 3

Förhöret slutade här denna gång. — sm (Insändt.) Några ord angående armeens pensionsstat. I stället för de 42 klasser, som för närvarande innas å pensionsstaten, anser insändaren en böra örsvinna, på så sätt, att A4:de och 3:te klasserna sammanslås till en, eller 4:de; de öfriga uppflyttas 3, att den som nu är 19:te blifver 44:te. Hvar och n får utan tvifvel medgifva det, att åtskillnaden mellan en majors och kapitens lefnadssätt, sedan de agit afsked ur tjensten, är ingen; det är äfven påkalladt af, och vigtigt för armeens tjenstbarhet, medan det då icke mera händer, som nu vid flera regementen har händt, att nemligen äldsta kapiteen eller ryttmästaren blifvit major med vilkor att fter 2:ne år taga afsked, då han erhåller en högre ension ; skulle ett sådant bruk fortfara, blir befälet innu äldre än de äro, och få äro fullt brukbara sedan de hunnit 50 år. Skulle krig åter inträffa, anlitas sjukhusen af större delen bland de gamle, före första drabbningen, och bästa platserna äro redan upptagne innan de blesserade ankomma. Till år 1814 var 2:dra och till 4847 3:dje majorer i samma dass som kapitener, man kan väl invända, att då pensionskassan stiftades, pension inrättades för majorer, men då fanns endast en major, eller densamme som numera kallas 4:ste major, och öfverstelöjtnanten var då på stat; nu är 4:ste majoren tillika öfverstelöjtnant och är i 3:dje pensionsklassen, der han må vara, ty platsen under tjenstetiden är icke afundsvärd. Önskligt vore, det kassans tillgångar kunde medgifva attöka 5:te klassens pension så, att de, som tillhöra denna klass, i god tid kunde taga afsked, i hvilket fall det alltjemt skulle finnas fullt brukbara kompagnioch sqvadronschefer; men hvilket ej kan inträffa om ste löjtnanterne redan tröttnat i tjensten innan de fått sqvadron eller kompagni. Mycket vore väl att tillägga så i det ena som det andra, men vare nog härom. Den, som vill vara uppriktig, fördomsfri och älskar sanningen som insändaren, skall måhända ej så alldeles föraktå le enkla och anspråkslösa äsigter, som blifvit framställda. Delegare i pensionskassan. tt PRESTERSKAPETS AFLÖNING. Jemte det Red. på begäran meddelar nedanstående insända artikel, anser den sig böra, med anledning af en artikel i Dagligt Allehanda, lästa uppmärksamheten derpå, att en förändring Presterskapets aflöningssätt härstädes icke kan påbjudas utan beslut af Ständerna: Ytterligare, i anledning af den i Ladugårdslands församling föreslagna förändringen af Presterskapets löningssätt. Så många voro de skäl, hvilha, vid ins:s förra uppsats i detta ämne, förekommo mot den förelagna förändringen, att åtskilliga blefvo glömda; leribland ett, som måhända mer än de öfriga varit orsaken dertill, att de öfriga församlingarna ej anett sig kunna å sockenstämma framställa dylika förslag, ehuru, sedan flera år, derom samtalats och upplysningar blifvit infordrade. Detta skäl var, att utan en ganska dryg kostnad ingen kontroll emot uppbördsmannen blir möjlig. Dertill erfordras en vidlyftig debiteringslängds upprättande i 5 kolumner öfver de i trakten befintlige 5000 debetsposterna, en kolumn nemligen för summan, tvenne för de till församlingen hörandes bevillning och lika många för de andres, i händelse personlig afgift kommer att påbjudas. Utan att med denna få belasta arbetsklassen och de mindre förmögne rörelseidkarne med största tyngden i förhållande till inkomsterna, och derigenom utverka nedsättning i de förmögnares afgifter, skall, efter alla anledningar, förslaget blifva förkastadt; ty egeanyttan är vårt roder,. En vidlyftig afkortningslängd blir äfven nödig, med 3 kolumner; hvarken debiteringseller afkortningslängder hafva varit beböfliga för de hittills brukiga kyrkafgifterna. Hvad kontroller i allmänhet beträffar, så är förhållandet dermed, att de fim.as ändamålsenliga vid sådana verk eller inrättningar, der en korporation skulle ensamt få, genom ökade skattebidrag, ersätta le möjligen inträffande försnillningarna; men att de ;j sällan saknas vid statens verk, likasom de trolisen alltid skola komma att saknas vid fattigvården. Vid detta års början påstods uti ett, till handelskollegium behörigen remitteradt anförande, att ingen kontroll fanns vid kronouppbördsverket, utan hade man ansett tillräckligt att verkets bokhållare blef kallad kontrollör; och detta, oaktadt det friska minnet af de sista stora försnillningarnas ohyggiga följder: sjelfmord, rymningar, arresteringar, seqvester lagd på magistratspersonernas egendom och halfva löner. — Rikets innebyggare i allmänhet ingo slutligen ersätta försvillningarne; hade dessa drabbat någon korporation, så hade man troligen icke nöjt sig med det nu befintliga kontrollsurrogatet. Huruvida någon kontroll sedermera tillkommit, känner ej ins.; men af Dagbladet, som refererar tilldragelser vid uppbördsverket, Har man att vänta underrättelser härom. Imedlertid, om man får draga slutsatser af den verkligen menlösa kontrollstämpeln å betalningsbevisen, derå summorna ej ens äro skrifne med bokstäfver, utan endast med siffror, på skrifpapper af vanlig tjocklek; så synes det som egde man skäl till den förmodan, att af kontroll vid Yer