Aftonbladet – 14 september 1847, sida 2

-——- ? ? -— — RM Så ville jag inte vara i ert skinn för aldrig det, inföll Quilt, som nu hade obemärkt återkommit, sedan han öfvertygat sig, att Sheppard var i säkert förvar; och det skall bli mitt fel, om han inte får veta det.n l Bevars!, utropade Terence förskräckt; kulle; ni ha bjeria att göra er gamla kamrat en sådan otjenst, Quilt? ; Ja väl, om han befattar sig med det som i inte angår honom), svarade GQuilt. — Se så, min unga gynnare, kom nu och flj med bara. Listig är ni som en gammal räf, men jag är ävdå er mästare. Men inte min,, mumlade Terence halfhögt. Akta er baral ropade Quiit åt honom, i detsamma han aflägsnade sig med fången. Fan akta sig! svarade Terence, som nu hade återvunnit sitt natu:liga mod. Tror ni, jag är rädd för en gamm:l tjuftagare och hans lumpna tjenstandar? Nei, inte jag åtminstone. Eör, herr Thames Ditton, jag skall uträtta ert ärende, lita på d t; och ni, herr Quilt Arnold, gör ni ert värsta; jag trotsar er. Förbannade hund! skrek Quilt, och rusade efter honom som en ursinnig. Vågar ni hota?n Men nattväktsren vek undan, blandade sig i hopen och försvann. TOLFTE KAPITLET. ST. GILES FÄNGELSE. St. Giles fängelse, eller Rundbuset, som det egentligen kallades, var en gammal enstaka byggning, som stod i ett hörn af Kendrick-yard. Det hade ursprungligen blifvit bygdt, såsom dess namn antydde, i cylindrisk form, och liknade ett modernt Martellotorn; men under tidernas lopp hade det undergått så många förändringar, att dess symmetri var till stor del förlorad. Böjande sig utåt på midten, liknade del en ofan!lig hj-lm, sälld på ändan — eller ett slags Heidelbergervinfat i stor skala — och denra likhet blef ännu mer slående, då man fästade sin uppmärksar het på den lilla cirkelrunda öppning — en dörr kunde den knappt kallas — som var borrad, lik sprundet på en åm, på framsidan af byggningen, ett godt stycke I