Aftonbladet – 9 september 1847, sida 3

satte och af trycket utgifne. Af dem inhemtas att dylika föreningar redan för flere år tillbaka blifvit tillvägabragte. på en mängd orter inom Nederländerna. Deras praktiska verkställbarhet är således tydligen ådagalagdgenom bevis från utlandet. Men vi sakna icke heller inom 0ss bekräftelse uppå, ått hvarhelst. de bättre samhällsklasserna funnit sig vid att. omhulda de ringare och behöfvande, der har man icke spordt annat än välgörande frukter. Så t. ex. bildades en fruntimmersförening i Upsala 1845, som indelade staden -i 7 qvarter, af hvilka hvart och ett erhöll en direktris eller beskyddarinna, som det ålåg att personligen besöka hvarje i mindre goda vilkor varande hushåll, undersöka och inberätta huru barnens skolgång m. m. var beskaffad. Härigenom upplystes att 132 hushåll med 334 barn voro i behof af föreningens tillsyn och hjelp. Tillgångar skapades, dels genom årsafgifter och frivilliga gåfvor, dels genom fruntimmers handarbeten, som bortauktionerades, så att den hjelp som åstadkoms var af ett icke obetydligt värde. (Se härom den af trycket år 1846 utgifna berättelse öfver första året af föreningens verksamhet.) : Att likartade föreningar lära vara i gång både i Göteborg, Carlskrona, Malmö, Halmstad, Christianstad, Carlstad, Gefle, Fahlun, Nora, Söderköping och flere andra ställen, är ryktesvis bekant; och vi kunna taga för alldeles afgjordt att hvarhelst sådana sällskaper äro eller blifva inrättade, komma de alltid att utöfva ett välgörande inflytande. Det är en erkänd sanning, att hvarje individ äger större förmåga att verka det godt är, än han sjelf förmodar. Huru mycket mera då, när flere förena sig, uppmuntra och understödja hvarandra. Allt ankommer på att äga en fast vilja, att förmå fatta ett beslut, och att icke låta sitt mod nedslås, icke ryggas af mindre motgångar, utan ihärdigt fortfara. Författaren afhåller sig ifrån alla uppmaningar. De i denna lilla skrift anförda fakta tala tillräckligt. Vi böra icke betvifla att qvinnan i Norden känner sin ställning och sin förbindelse till samhället likaväl som qvinnan i Södern. Vi veta alla, att civilisationen laborerar med ett svårt ondt: den tilltagande fattigdomen och nöden med deraf följande brott och elände. Vi tro dock och hoppas att mot detta onda finnes en hjelp som ännu icke blifvit tageni anspråk, icke fullt tillitad, och det är — våra fruntimmers välvilliga medverkan. Och kan på dem med allt skäl tillämpas Schillers vackra ord: Ehret die Frauen, sie flechten und weben Himmlische Rosen ins irdische Leben., Stockholm den 31 Aug. 1847. Carl af Forsell.